Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN UPPFYLLDA SPADOMEN OCH DE BADA VÄNNERNE. 67
hjertat glad och red ut emot honom, och då de möttes,
omfamnade och kysste de hvarandra kärligen. Derefter sade Lodvich:
» herre och gode stallbroder! nu står mitt lif alldeles i dina
händer», och förtäljde honom så huruledes gånget var, samt
det råd Florentina gifvit. Alexander frågade: »Vet någon,
att du är här hos mig?» Lodvich svarade: »Ingen, utom
Florentina allena.» Alexander sporde vidare på hvilken dag
striden skulle stå, och då Lod vich sade honom det, öfverräknade
han och fann, att om han blefve den natten öfver hemma, så
skulle han icke kunna komma på bestämd tid. Sedan han detta
betänkt, sade han till Lodvich: »Käre stallbroder, i morgon skall
jag hålla mitt bröllop med konungens dotter, ty för hennes
skull är jag utvald till konung här i landet; men bidar jag här
öfver den dagen, så blifver det din ofärd. Dock, förr än jag
låter sådant ske, vill jag heldre öfvergifva både hustru och rike.
Hör derföre det jag säger dig: I morgon skall du vara i mitt
ställe och låta dig vigas med min utkorade, såsom vore det jag;
men då du sängledes med min drottning, måste du vara mig
trogen.»
Sedan han sagt detta, red han genast till kejsaren i
Lodvichs stad, men Lodvich höll i hans ställe bröllop med den
förre konungens i Egypten dotter. Ett stort gästabud var
anställdt, och sedan detta var slutadt och qvällen var inne,
sängleddes de båda nygifta; men Lodvich drog sitt svärd och lade
det mellan sig och drottningen, att de icke skulle nalkas
hvarandra, deröfver hon storligen förundrade sig; dock sade hon
ingenting derom. Och lågo de så tillsammans hela tiden, medan
Alexander var borta.
Alexander hade emedlertid anländt till kejsarens hof, och
så snart han kom fram, gick han till kejsaren och sade:
»Nådige herre! jag har öfvergifvit min fader på hans dödssäng, för
att hålla mitt löfte, och är nu hitkommen för att strida mot
Geydon.» Kejsaren svarade: »Du har häruti handlat redeligen
och väl.» Då Florentina förnam, att Alexander var kommen,
vardt hon hjertligen glad och sände i hemlighet bud efter honom,
att han måtte komma till henne, och när han kom, kysste hon
honom och sade: »Välsignad vare den stund, på hvilken du föd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
