Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
DE SJU VISE MÄSTARE.
var tillgånget, och
des! Käre Alexander, säg mig nu hvarest du skiljdes från
Lodvich.» Han förtäljde henne, huruledes allt
gick sedan i kammaren, der Lodvich bott. Och ingen visste,
att han var Alexander, mer än Florentina allena; utan alla
trodde honom vara Lodvich.
Morgonen derpå skulle striden stå. Då trädde Alexander
fram inför kejsaren och sade i Geydons närvaro: »Nådigste
herre och kejsare! Geydon har falskeligen beljugit mig och eder
dotter, det skall jag i dag bevisa på hans kropp.» Geydon
svarade: »Det vill jag bevisa på din kropp, att kejsarens dotter
blifvit af dig förkränkt.» Sedan de så talat, satte de sig hvar
på sin häst och fäktade sedan mot hvarandra, och stridde med
hugg och styng ända till midaftons tid. Då fick Alexander
omsider öfverhanden och högg Geydons hufvud af, det han sände
till kejsarens dotter; men hon lät bära det till sin fader och
bedja honom se det hufvudet, som så falskeligen beljugit henne
och Lodvich. Då kejsaren häraf förnam, att Lodvich segrat,
lät han kalla honom inför sig och sade: »Käre Lodvich, du har
i dag frälsat dig och min dotter från döden, derföre vill jag
hädanefter älska dig framför någon annan.» Alexander svarade: _
»Den allsmäktige Gud, som uti himmelen är, beskärmar dem,
hvilka stadigt på honom tro och honom åkalla. Men vore det
eder vilja, så beder jag, aldenstund jag öfvergaf min sjuke
fader för denna stridens skull, att J viljen gifva mig orlof att
resa till min fader igen, dock så, att jag med det aldraförsta
är här åter tillbaka.» Kejsaren sade: »Det må du väl göra,
och när du önskar, skall din tjenst alltid stå dig öppen, och
vill jag gerna göra dig till viljes hvad dig helst behagar.»
Så reste Alexander och kom åter hem till sitt rike,
hvaröfver Lodvich vardt högeligen glad och sporde huruledes allt
hade tillgått. Alexander förtäljde honom det, äfvensom hvad
kejsaren yttrat, då han af honom tog orlof. Lodvich tog nu farväl,
sägande: »Du har nu än en gång frälsat mitt lif; det skall jag
aldrig glömma.» Han red så genom natt och dag till kejsaren.
Så snart han kom fram, gick han till honom och sade: »Min
fader är nu bättre vorden, och är jag derföre åter här och
beder eder hålla det löfte J gåfven mig, då jag reste härifrån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
