Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Varianter - A) Af Sagan i dess helhet - 4. Syntipas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
DE SJU VISE MÄSTARE.
tystnad, om hon blott finge hafva honom hos sig i enrum, Detta
bifalles, och nu föreslår hon ynglingen att döda hans far och
sålunda bringa honom sjelf till regeringen, om han sedan ville taga
henne till hustru. I harmen öfver detta förslag glömmer prinsen
sitt löfte till Syntipas och ropar, att han om sju dagar skall
svara henne. Då blir hon rädd, att han skall förråda henne,
hvarföre hon sönderrifver sitt ansigte och sina kläder, samt
anklagar prinsen att ha velat våldföra henne. Fadren dömmer honom
till döden, men hans sju vise rådsherrar förhindra domens
verkställande genom sina berättelser, under det styfmodren genom sina
söker påskynda densamma. Sålunda börjar den förste vise med
berättelserna om Lejonets spår och Den talande fogeln, hvarefter
styfmodren berättar om Valkaren och hans son; den andre vise:
Kakorna och Den listiga qvinnan; styfmodren: Spöket; den
tredje vise: Honungskakan samt Hustrun och krämaren;
styfmodren: De underbara källorna; den fjerde vise: Konungasonen
och badaren samt Hyndan; styfmodren: Vildsvinet; den femte
vise: Hunden och ormen samt Den bedragne äkta mannen;
styfmodren: Lejonet och tjufven; den sjette vise: Dufvornas
kornförråd och En elefant af deg; styfmodren har nu ingen
berättelse, utan låter uppresa ett bål och hotar att bränna sig,
om icke konungen befaller sin sons dödande, hvartill konungen
edeligen förbinder sig; men den sjunde vise förmår honom att
ännu en gång ändra sitt beslut genom berättelserna om
Önskningarne och Qvinnolist. På den åttonde dagen skickar prinsen
efter den förnämste bland de sju rådsherrarne, tackar honom för
det bistånd de gjort honom, och uppdrager honom att förkunna
konnngen, det hans son denna dag skall tala. Konungen blir vid
detta budskap utom sig af glädje och mottager sonen på det
vänligaste. Denne förklarar nu anledningen till sin tystnad, berättar
hvad som tilldragit sig mellan honom och styfmodren, samt beder,
att folket och alla de vise måtte sammankallas, för att höra hvad
han nu ämnar föredraga, efter som han lärt det af sin lärare
Syntipas. Denne infinner sig nu ock, då konungen frågar sina vise
hvems skulden varit, om prinsen under de sju dagarne verkligen
blifvit dödad. Den ene anser det varit Syntipas, en
annan
konungen, en tredje styfmodren, en fjerde prinsen sjelf. Denne
söker genom berättelsen om Ormgiftet visa, att det endast varit
ödet man fått tillskrifva hvad som händt. Derefter anför han
ännu trenne berättelser om Det treåriga barnet, Det kloka
barnet och Skälmarne. Konungen frågar nu qvinnan om orsaken
till hennes hat mot hans son, och hon bekänner verkliga
förhållandet, hvarefter konungen rådför med sina vise om hennes straff.
Den ene föreslår, att hennes händer och fötter skola afhuggas, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
