Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114
DE SJU VISE MÄSTARE.
1788; i Cabinet des Fées. Geneve 1789. XL, 6—314; i Les onze
Journées, Contes arabes. Traduction posthume de GALLAND, revue et corrigée
par C***. Paris, an VI; samt i CAUSSIN DE PERCEVALS edition af Mille
et une Nuits. Paris 1806. VIII, 221–457. Äfven på Tyska är denna
saga öfversatt under titel: Die eilf Tage; neue arabische Märchen, nebst
andern Blumen der asiatischen Literatur. Jena 1789; i Blaue
Bibliothek aller Nationen. Band XI (1797), s. 144—269, samt i
Breslauerupplagan af 1001 Nacht. X, 89–195; på Engelska i Arabian Tales, or
Continuation of Arabian Nights Entertainments. London 1794. II, 1—
130, samt på Danska, efter den af Knös utgifna original-texten
(Historien om De Ti Vezirer og hvorledes det gik dem med Kong Azad Bachts
Sön. Oversat af Arabisk ved R. RASK. Kiöbenh. 1829). Urskriften
till denna arabiska saga är den persiska Bakhtyar-nameh, hvaraf Kongl.
Bibliotheket i Paris eger en handskrift (se CAUSSIN DE PERCEVAL, 1001
Nuits. Paris 1806. VIII, x) och som blifvit utgifven under titel:
Bakhtyar-Nameh, or Story of prince Bakhtyar and the ten viziers. A series of
persian tales, from a Ms in the collection of Sir W. Ouseley. London
1801, samt i fransysk öfversättning: Bakhtyar-nameh, ou le favori de la
fortune, conte traduit du persan par M. LESCALLIER. Paris 1805, och
í GAUTTIERS 1001 Nuits. Paris 1822. VI, äfvensom en turkisk
bearbetning deraf omnämnes i en uppsats af AMÉDÉE JAUBERT i Journal
Asiatique för 1827, Mars. Äfven detta arbete utgöres af en samling
berättelser med en särskild sådan till ram, men denna ram har endast en
ganska aflägsen likhet med den i De sju vizirerne och De sju vise
mästare, och af berättelserna igenfinner man ingen enda i någon bland
de särskilda uppteckningarne utaf sistnämnde saga (jfr KELLER, Sept
sages, s. VI, X-XIII. Dyocletianus’ Leben von Hans von Bühel,
herausgegeben von A. KELLER. Quedlinburg und Leipzig 1841, s. 8—11
1001 Nacht. Breslau 1836. X, iv—vı).
-
3) Utaf de båda enda handskrifter, man hittills upptäckt af De sju
vizirerne (jemf. ofvan, sid. 2), har man föga eller ingen ledning för
bedömande af nämde arabiska bearbetnings ålder, jemförd med den
hebreiskas. Den af JON. SCOTT begagnade, i Bengalen funna, är nemligen
först i senare tider upptäckt, och man känner ej hur gammal den är;
och den tunesiska är helt ny, nemligen af år 1731 (Tausend u. eine
Nacht. Breslau, 1836. XIV, IV). Detta bevisar visserligen ingenting
emot sjelfva arbetets ålder, men utesluter också icke möjligheten, att
den ifrågavarande arabiska likaväl kunnat uppstå ur den hebreiska
bearbetningen, som tvärtom. Men att den hebreiska icke legat till grund
för denna arabiska bearbetning, synes dock deraf, att arabiska uttryck
och namn, som förekomma i den hebreiska Sandabar-boken, icke
igenfinnas i De sju vizirerne (SENGELMANN, l. c.); ett förhållande som åter,,
å andra sidan, bestyrker den af Utg. antagna förmodan, att icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
