Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANMÄRKNINGAR.
115
De sju vizirerne, sådant detta verk nu förefinnes, utan en annan äldre
arabisk uppteckning, utgjort förebilden för Sandabar-boken.
-
Af Sandabar-boken eger man ännu åtskilliga handskrifter. J. B.
DE ROSSI (Manuscripti codices hebraici bibliothecæ J. Bn de Rossi,
accurate ab eodem descripti et illustrati. Parmæ 1803. I, 124) omnämner
trenne; SILVESTRE DE SACY (i Notices et Extraits &c. IX, 414) en å
Kongl. Bibliotheket i Paris; SENGELMANN (1. C., s. 27) tyenne å Leipziger
Stadtbibliothek, hvaraf den ena med textförbättringar och latinsk
öfversättning af WAGENSEIL, och den andra med randglosser, likaledes af
Wagenseil; ELLIS (Specimens of early english metrical romances.
London 1811. III, 5) en å British Museum, hvari en latinsk anteckning
uppgifver, att boken blifvit öfversatt från Indiskan på Persiska och
Arabiska, samt derifrån af Rabbi JOEL på Hebräiska en uppgift, som,
hvad den hebräiske öfversättarens namn beträffar, likväl troligen blifvit
föranledd genom en förvexling med det likartade, likaledes från
Indiskan på Persiska och Arabiska öfverflyttade verket Kalila va Dimna
eller Bidpais fabler, hvaraf, enligt DONI (Filosofia moral. Venetia 1606,
s. 1) Rabbi Joel lemnat en hebräisk öfversättning, deri han såsom detta
verks författare uppgifvit, icke Bidpai, utan Sendabar, af hvars
berättelser han också i Kalila va Dimna infört tvenne, nemligen Den
talande fogeln samt Hustrun och krämaren (LoISELEUR, Essai, s. 17, 68, 83).
Den äldsta tryckta upplaga man känner af Sandabar-boken är af
Constantinopel 1516 (Rossi, l. c. LOISELEUR, l. c., s. 82). Andra
bekanta upplagor äro: Constantinopel 1517, samt Venedig 1544, 1568,
1605 och 1608 (se ELLIS, l. c. SENGELMANN, l. c., s. 25 SACY, 1.
C., s. 413, 415 LOISELEUR, l. c.). En tysk öfversättning är utgifven
af SENGELMANN i dess ofvananförde arbete Das Buch von den sieben
weisen Meistern &c. Halle 1842, s. 30—75.
-
-
―
4) Att, såsom SENGELMANN (l. c., s. 18) sökt visa, den hebräiska
och den syriska bearbetningen skulle varit en och samma, dertill lemna
åtminstone de af honom anförde skäl att ingenstädes, utom i företa-
-
let till Syntipas, finnes någon syrisk bearbetning omnämd, och att
nyhebräiska språket af grekiske skriftställare stundom blifvit kalladt
Syriska icke full anledning; emedan Syriskan onekligen var för Grekerne
i allmänhet vida mera bekant än Hebräiskan, samt skiljaktigheterna
mellan Sandabar-boken och Syntipas i alla fall äro större, än att den
sednare gerna kan vara omedelbart öfverflyttad ifrån den förra.
5) I den af de vesterländska uppteckningarne, som bär stämpeln af
högsta ålder, den af Keller utgifna Li romans des sept sages, finner
man drag, som äfven träffas i sagan om Pilatus, hvilken saga, likasom
den om Judas Ischarioth, och andra, som slöto sig till Jerusalems
förstöring, sannolikt äro af hebräiskt ursprung eller åtminstone haft sin
grund i hebräiska sägner (se MONE, Anzeiger für Kunde des deutschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
