Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
DE SJU VISE MÄSTARE.
Utom i alla dessa bearbetningar af De sju vise mästare, igenfinner
man samma historia, som utgör ramen dertill, äfven i Gesta
Romanorum (GRÄSSES Öfvers. II, 170), samt liknande berättelser i Ser GIOVANNIS
Pecorone (Giorn. XXIII. nov. 2, införd i Bülows Novellenbuch.
Leipzig 1835. II, 58), äfvensom i STRAPAROLAS Notti piacevoli (Notte IV. fav.
1, införd i VAL. SCHMIDTS Märchen-Saal. Berlin 1817. I, 195).
54) Se KELLER, Sept sages, s. CLXXXVIII, CLXXXIX.
-
55) Viverra mungo, af samma slägte som den egyptiska Ichneumon.
56) Se Le Pantcha-tantra, ou les cinq Ruses; les Aventures de
Paramata et autres Contes; le tout traduit pour la première fois sur les
originaux indiens, par M. l’abbé J. A. DUBOIS. Paris 1826, s. 206;
WILSON, Analytical Account of the Pantcha-tantra. London 1827, s. 185.
57) Se Hitopadesa. Eine alte indische Fabelsammlung aus dem
Sanskrit zum ersten Mal in das Deutsche übersetzt von MAX MÜLLER (İ
Ausgewählte Bibliothek der Classiker des Auslandes. Leipzig 1844.
XXXIII, 178).
58) Österländsk munk.
-
59) Se GALLAND & CARDONNE, Contes et fables indiennes. Paris
1778. III, 43; KNATCHBULL, Kalila and Dimna. Oxford 1819, s. 268;
HOLMBOE, Calila und Dimna. Christiania 1832, s. 113, Cap. VI, fab.
Die Fabeln Bidpais aus dem Arabischen von PHILIPP WOLFF.
Stuttgart 1837. II, 1.
-
1;
-
60) Vid pingsttiden höllo länsherrarne vanligen cour plenière, se
detta ord i Supplementet till ROQUEFORTS Glossaire de la Langue
Ro-Paris 1820, s. 96.
mane.
61) Se LEGRAND D’AUSSY, Fabliaux. Paris 1829. I, 30—32.
-
62) Se KELLER, Sept sages, s. CLXXIX. — I en tradition från Wales
berättas en liknande händelse om furst Llywelyn af Jorwerth och hans
hund Killhart eller Gelhart. En varg hade intrångt i rummet der
furstens barn låg i vaggan. Hunden skyndade till barnets bistånd och
lyckades, efter en hård strid, att döda vargen. Straxt efteråt kom fursten
in i rummet, och då han såg vaggan omstjelpt och hunden full af blod,
trodde han honom hafva bitit ihjel barnet och dödade honom med sitt
svärd, men fann vid närmare undersökning barnet oskadadt och vargen
död under den omstjelpta vaggan. Hunden var en skänk af furstens
svärfader, konung Johan af England, omkring år 1205 (se Edward Jones,
Musical relics of the welsh bards. London 1808. I, 75; DUNLOP,
History of fiction. Edinburg 1816. II, 167). Berättelsen igenfinnes för
öfrigt äfven i Gesta Romanorum (SWANS Öfvers. I, LXXXII GRÄSSES
Öfvers. II, 176); — Les facétieuses journées. Paris 1584, s. 287; — SAN-
SOVINO, Cento novelle scelte. Venezia 1598. Giorn. IX. nov. 1; HANS
SACHS, Werke. I, 175; LEGRAND D’AUSSY, Fabliaux. Paris 1829. I,
Esop. ed. LESTRANGE, Amsterdam 1714, fab. 464; — Asiatic
354—363;
-
-
-
-
-
-
–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
