Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134
DE SJU VISE MÄSTARE.
af DANTE i Divina Commedia; af VINCENTIUS BELLOVACENSIS (död 1264) i
Speculum historiale (Duaci 1624. VI, 193); af GUALTER BURLEY i Vitæ
Philosophorum (Nürnberg 1474, cap. 103); af PARACELSUS (Werke.
Strassburg 1603. II, 307, 569); af GOWER i Confessio Amantis; af LYDGATE (i
Tragedies of Bochas. De casibus virorum et feminarum illustrium, IX.
c. I. st. 4); i WOLFRAM VON ESCHENBACHS Parzival; i Sängerkrieg auf
Wartburg, i Reinfried von Braunschweig, i ENENKELS omkr. 1246
författade Fürstenbuch von Östreich und Steyrland, i HANS SACHS’
Ehbrecherbuch, m. fl. BONAMENTE ALIPRANDO, en italiensk skald, som lefde
omkring 1414, samlade de i Italien gängse folksägnerne om Virgilius,
hvilka utgöra III-IX kapitlen i hans »Aliprandina osia Chronica della
città di Mantova», införde i MURATORI, Antiquitates Italicæ medii ævi.
Mediol. 1738—1742, Tôm. V. Virgilius hänföres här till sin verkliga
historiska tid och sagan begynner med hvad man har sig bekant om
hans verkliga öden. Deremot är helt och hållet fabelaktig den
berättelse om Virgilii härkomst, öden och underverk, som förmodeligen
uppstod i Frankrike, och hvaraf D’ORVILLE (Mélanges. E, 181) omnämner
tvenne gamla fransyska, upplagor från femtonde seklet under titel: Les
merveilleux Faits de Virgile, hvilket arbete man äfven finner på
Engelska (The lyfe of Virgilius and his deth and many marvayles &c.
Antwerpen omkr. 1530), samt på Holländska (Een schone Historie van
Virgilius, van zijn Leuen, Doot, ende van zijn wonderlijcke werken &c.
Amsterdam 1552), hvarifrån den år 1676 öfversattes på Isländska (se
NYERUP, Morskabslæsning, s. 203). Här göres Virgilius till nära nog
samtidig med Romulus och om skalden Virgilius nämnes ingenting. Se
för öfrigt om Virgilius, trollkarlen, NAUDÉ, Apologie pour les grands
hommes soupçonnés de magie. Amsterdam 1712, s. 439; Görres,
Volksbücher, s. 225; DOCEN i Jenaer Allg. Litt. Zeit. 1810, Maj, N:o 110;
SACY, Notices et extraits. V, 253; BÜSCHING, Erzählungen des Mittelalters.
Breslau 1814. I, 130–134, 136—138; DOBENECK, Des deutschen Mittelalters
Volksglauben. Berlin 1815. I, 188; DUNLOP, History of Fiction. II, 130;
VAL. SCHMIDT, Beyträge zur Geschichte der romantischen Poesie. Berlin
1818, s. 117; LEGRAND D’AUSSY, Fabliaux. Paris 1829. I, 293, 367;
GENTHE, Virgils Eclogen. Magdeburg 1830, s. 58; THOMS, Alt-englische
Sagen und Märchen. Deutsch von SPAZIER. Braunschweig 1830. I, XIII,
73, 287; LE ROUX DE LINCY i Cabinet de Lecture för d. 29 Oct. 1835;
F. H. V. D. HAGEN, Erzählungen und Märchen. Prenzlau 1838. I, 147;
WARTON, History of english Poetry. London 1840. I, LVI, II, 411; REH-
FUES, Scipio Cicala. Leipzig 1840. III, 76, 348, IV, 20, 324; KELLER,
Sept sages, s. CCIII, och Dyocletianus Leben, s. 57; LOISELEUR, Essai, s.
150 m. fl. Sägnerne om de i nu ifrågavarande berättelse omnämde
underverk af Virgilius äro ganska gamla. Redan i den s. k.
Wessobrunner-Codex från 8:de århundradet, anförd af DOCEN (l. c.), beskrifves tornet
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
