Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
DE SJU VISE MÄSTARE.
netia 1522. T. II. nov. XV; Comptes du monde avantureux. Paris 1582,
Compte 40:e, s. 276.
79) Den sednare delen af berättelsen finner man äfven i Gesta
Romanorum (GRÄSSES Öfvers. II, 217).
80) Under denna form har berättelsen öfvergått till fabliaun Les
trois Bossus af DURAND, en trouveur i 13:de seklet, hvilken fabliau
(införd i BARBAZANS Fabliaux. ed. MÉON. Paris 1808. III, 245, samt i Les
Poetes français depuis le XII:e siècle. Paris 1824. I, 386), åter
öfvergått till STRAPAROLAS Notti piacevoli och GUEULETTES Contes Tartares
(Cabinet des Fées. XXI, 143), samt, moderniserad af NICOLAI (Die
Buckligen) finnes öfversatt på Svenska (i Samlaren. Vitter Ströskrift. Stockh.
1814. I, 34: De Puckelryggige). En annan fabliau, kallad Estourmi af
HUGUES PIAUCELE (BARBAZAN och MÉON, l. c., IV, 452) närmar sig mera
den redaktion, som förekommer i de vesterländska bearbetningarne af
De sju vise mästare. En hustru lockar till sig trenne prester för att
åtkomma deras penningar. De dödas af hennes man, som låter sin
svåger Estourmi bära bort den ena efter den andra, allt i öfvertygelse att
det är en och samme. Sluteligen dödar Estourmi en fjerde prest i
samma förmodan. Berättelsen finnes för öfrigt äfven i Gesta Romanorum
(SWANS Öfvers. I, LXXVIII; Grässes Öfvers. II, 232); MASUCCIO, Raccolta
di Novelle. Milano 1804. II, 113; LASSBERG, Liedersaal. Eppishausen
1820. I, 305.
81) Ursprunget till denna berättelse, som man endast finner i de
vesterländska bearbetningarne, har man sannolikt att söka i PLAUTI Miles
gloriosus, der en dylik intrig förekommer. En österländsk berättelse,
kallad »Histoire de Kamaralzeman et de la Femme du Joaillier» i
Contes inédits des 1001 Nuits, extraits de l’original arabe par Mr DE HAM-
MER et traduits en français par M. TRÉBUTIEN, företer omisskänliga
likheter med denna historia. Den finnes äfven under titel Le Chevalier à
la Trappe bland LEGRAND D’AUSSY’s Fabliaux (Paris 1829. III, 156), och
dessutom i Les amans heureux &c., s. 87, och i Oeuillets de Récréation,
s. 105; samt en liknande i MASUCCIOS Novellino, IV. nov. XL, och i
GUEULETTES Contes Tartares (Cabinet des Fées. XXII, 99). Den är
dramatiserad af grefve v. PLATEN-HALLERMÜNDE under titel: Der Thurm mit
sieben Pforten.
82) Äfven denna berättelse räknar klassiska anor. Man igenfinner
den i PETRONII ARBITERS (död 67 e. Chr. f.) Satyricon (cap. CXI:
»Matrona Ephesi»), och enligt Daciers förmodan (Examen de l’histoire de la
Matrone d’Ephèse et des différentes imitations qu’elle a produites, i
Mémoires de l’Académie des Inser. Paris 1780. XLI, 523) har den
tillhört de milesiska fabler af ARISTIDES, hvilka af SISENNA öfversattes och
hvaraf, efter slaget som Crassus förlorade emot Partherne, ett exemplar
fanns bland en romersk officers effekter. Berättelsen infördes sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
