Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
147
gade hvad henne fattades. Hon berättade då hvad som händt
och förklarade sig hafva fast beslutat att taga sig sjelf af daga,
på det hennes fader icke måtte fortfara i sitt onda
förehafvande och hans brott dymedelst varda uppenbart; men
fostermodren öfvertalade henne med många bevekliga och förledande
ord att blifva vid lif och följa sin faders vilja.
Sålunda, medan konung Antiochus af menige man ansågs
för sin dotters milde och öme fader, fröjdade han sig i
hemlighet att i sjelfva verket vara hennes man, och på det han så
mycket längre måtte kunna ostörd fortsätta detta brottsliga
förhållande, upptänkte han en gåta, den han förelade en och hvar,
som friade till hans dotter, förklarande, att den, som kunde
lösa gåtan, skulle blifva jungfruns gemål, men den det ej
kunde, skulle mista lifvet. Oaktadt detta stränga påbud infunno
sig dock flere fremmande konungar och furstar, lockade af
jungfruns oförlikneliga skönhet; men äfven om någon af dem
lyckades att träffa gåtans rätta mening, föregaf icke desto mindre
konung Antiochus, att han ej funnit den, och lät ändock afhugga
hans hufvud samt uppsätta det ofvanför stadsporten, andra till
skräck och varnagel 1).
Sedan konung Antiochus någon tid fortsatt detta olofliga
och grymma förfarande, ankom till Antiochia en ung man, rik,
förståndig och i bokliga konster väl förfaren, vid namn
Apollonius från staden Tyrus, hvars konung han var.
Han gick
till Antiochus, helsade honom och sade: »Hel dig, konung
Antiochus!» Konungen svarade: »Hel dig ock, samt dem, hvilka
dig födt hafva !» Ynglingen genmälte: »Mina föräldrar äro båda
döde, men jag, Apollonius, född af konungslig ätt, har här
infunnit mig för att begära din dotter till min gemål och
drottning.» Då Antiochus förnam dessa ord, dem han ej gerna
hörde, sade han: »Känner du ock det vilkor, som dermed är
förbundet?» Apollonius svarade: »Jag känner det och har å
stadsporten sett huru det blifvit uppfyldt.» Då sade konung
Antiochus: »Hör då min gåta och uttyd den, eljest är ditt lif
förverkadt.
Med brott och synd man nu mig bär,
Min mors lekamen jag förtär;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
