Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Inledning - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
arbetningen, ehuru åtskilliga i denna förekommande, så väl tyska som
latinska, ordställningar och ord tillika antyda ett tyskt och ett latinskt
ursprung. Bland de ofvan anförde bearbetningarne är den af WELSER
utgifna närmast öfverensstämmande med den svenska, ehuru vissa smärre
skiljaktigheter utvisa, att denna icke kan omedelbart vara öfverflyttad
från den förra. Det vill häraf synas sannolikt, att den gamla tryckta
tyska prosaiska bearbetningen haft till förebild samma, eller åtminstone
en nära likartad handskrifven latinsk, som den WELSER utgifvit, samt
att från den tyska utgått den danska och från denna åter den svenska.
Denna sistnämda är särdeles oredig och ovårdad. Flerstädes har
meningen kunnat utletas endast genom jemförelse med WELSERS latinska
version, hvilken blifvit lagd till grund för de omskrifningar, som i följd
häraf varit nödvändiga. De rimmerier, hvaraf de svenska upplagorna
öfverflöda, har Utg. ansett sig böra utesluta, då de icke förekomma i
någon af de öfriga bearbetningarne, oftast äro stridande mot berättelsens
egenteliga skaplynne och dessutom i sig sjelfva äro utan allt poetiskt
värde. Huruvida läsaren derigenom gjort någon förlust, torde bäst
synas af ett och annat prof, som Utg. meddelat i Anmärkningarne.
Uti Antiochia, hufvudstaden i Syrien, regerade en konung,
benämd Antiochus, af hvilken samma stad fått sitt namn. Denne
konung hade en dotter, hvilken hans drottning födt honom kort
före sin död. När hon uppvext och blifvit giftvuxen, infunno
sig många friare; men konung Antiochus tyckte ingen vara
henne värdig, och medan han så uppsköt från den ena dagen
till den andra att gifta bort den fagra mön, blef han sjelf intagen
af en brottslig kärlek till henne. Länge stridde han mot denna
onda böjelse, men den blef honom dock allt mera öfvermäktig,
så att han till slut endast tänkte på medel att tillfredsställa
densamma.
En morgon gick han in i sin dotters rum, aflägsnade
hennes tjenarinnor, sägande sig hafva något att i hemlighet tala
vid henne, och fullkomnade så sin onda vilja, oaktadt allt
hennes motstånd. Då nu en stund derefter hennes foster moder
kom in till henne, fann hon jungfrun bittert gråtande och frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
