Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
151
icke heller begär jag någon belöning för hvad jag dig
uppenbarat.» Med dessa ord skiljdes han från konungen.
När nu Apollonius, ännu mera bekymrad af hvad han
sålunda förnummit, fortfor att gå utmed stranden, mötte han en
man vid namn Strangulio, en rådsherre i Tarsus, med hvilken
han tillförene varit bekant. Denne igenkände Apollonius,
helsade honom och frågade om orsaken till hans ditkomst och
hans sorgsna utseende. Apollonius berättade då, huru han
förföljdes af konung Antiochus, och bad att någon tid få åtnjuta
skydd i staden Tarsus. Härtill svarade Strangulio, det i staden
vore så stor hungersnöd, att invånarne icke visste huru de
sjelfve skulle kunna uppehålla lifvet, långt mindre undfägna
konungen som sig borde. Då sade Apollonius: »Är det så,
mågen J tacka Gud, som sändt mig hit; ty jag medför å mitt
skepp väl hundra tusen mått korn, dem jag gerna vill unna
eder stad, om jag der finner skydd.» När Strangulio hörde
detta, föll han ned för konungens fötter och sade: »Herre, vill
du förläna vår betryckta stad en så stor hjelp i dess nöd, så
vilja vi icke allenast herbergera dig, utan skola ock, unga och
gamla, våga lif och blod för dig, om så behöfves.»
Då gick Apollonius med Strangulio in i staden, lät
sammankalla borgarne och talade med dem om Antiochi förföljelse
och om sitt behof af skydd, samt tillböd dem att till
vedergällning derför få köpa hundra tusen mått korn, dem han förde
med sig, till samma pris, som det gällde i hans eget land.
Öfver denna oförmodade lindring i deras nöd blefvo invånarne
öfvermåttan glada och skyndade, så fort de kunde, att
tillhandla sig allt det korn Apollonius medförde. Men penningarne
använde han allesamman till stadens nytta, på det han icke
måtte blifva ansedd för en köpman, som ville draga fördel af
borgarnes betryck. Då läto desse, till betygande af sin
erkänsla för hans välgerningar, midt i staden uppresa en
bildstod, föreställande konung Apollonius, som med sin ena fot
trädde på skeppet; på fotställningen sattes en inskrift, hvilken
uppgaf anledningen till bildstodens resande och uttryckte
borgarnes tacksamhet 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
