Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152
KONUNG APOLLONICS AF TYRUS.
Någon tid derefter beslöt Apollonius, på Strangulios och
dennes hustrus Dionysias’ inrådan, att begifva sig till Cyrene,
hufvudstaden i det riket som kallas Pentapolis 5), der han
trodde sig kunna vara i större säkerhet än i Tarsus. Han gick
alltså om bord på sitt skepp, dit han af stadens invånare
följdes med stor hedersbetygelse, och begaf sig så ut till sjös.
Men sedan han seglat i några dygn och lemnat Ciliciens kuster
helt och hållet ur sigte, begynte hafvet brusa, och en så stark
storm uppstod, att masten bräcktes, rodret lossnade, fartyget
remnade och alla förgingos, utom Apollonius, som räddade sig
på en planka, hvarmed han dref i land vid kusten af
Pentapolis.
Då han nu stod här hjelplös och utblottad på allt, fick
han se en fiskare i grof och nedsölad drägt komma gående;
honom gick han till mötes, föll ned för hans fötter och ropade:
»Hvem du vara må, så miskunda dig öfver mig, olycklige!»
Fiskaren såg på honom och rördes innerligen af hans ädla
utseende och djupa bedröfvelse, så att han tog Apollonius vid
handen, förde honom till sin fiskarebåt och delade der med
honom hvad han samlat till sitt uppehälle för dagen.
Sedermera gaf han honom äfven hälften af sin fiskareklädning för
att skyla sig och sade: »Gå nu till staden, der du väl kan
träffa någon, som visar dig större barmhertighet än jag; men
skulle du det icke finna, så kom åter till mig, då jag gerna
skall dela med dig allt det lilla jag eger, och vi vilja söka med
fiskande försörja oss båda. Skulle du åter öfvervinna din nöd
och åter komma till välmakt igen, så förgät icke det goda, jag
i min fattigdom kunnat göra dig.» Apollonius svarade: »Skulle
så ske, att jag åter komme till makt och rikedom, och då
förglömde dig, så önskade jag, det jag ännu en gång blefve en
skeppsbruten såsom nu och aldrig funne din like.» Nu visade
honom fiskaren rätta vägen till staden, och så skiljdes de åt.
Det dröjde icke länge, innan Apollonius fick staden Cyrene
i sigte. Han gick in genom dess port, och medan han här
stadnade för att betänka på hvad sätt han skulle kunna
förskaffa sig hjelp ur sin svåra belägenhet, fick han se en ung
man komma gående gatan framåt, med ett hvitt kläde gjordadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
