Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
höll mycket kära; men det fägnade honom ock, att de nu
kommit till sådan ära. Han lät derföre utrusta sköna skepp,
försåg dem rikeligen med alla förnödenheter, lade ock derin många
dyrbara klenoder och skatter, samt lemnade Apollonius och
Lucina de bäste tjenare han hade. Dessutom sände han med sin
dotter hennes fostermoder Ligoris 10), att bistå henne, när
hennes tid komme, hvarefter han lät bjuda sina vänner till en
afskedsfest och följde med stor ståt sin måg och dotter till
skeppet, der han befallte dem i Guds hand, böd dem farväl och
blef ståndande på stranden så länge ännu något af seglen syntes.
Under tiden seglade Apollonius och hans ädla furstinna på
Gubernii skepp. Men efter några dagars lycklig segling
uppvexte en svår storm, derunder Lucina blef häftigt sjuk och
födde Apollonius en dotter, hvarefter blodet förstockades i
henne och betog henne andan, så att hon låg likasom död. Då
blef der stor sorg och bedröfvelse, suckan och gråt, och när
Apollonius fick se sin drottning ligga der liflös, så gret han
bittert, ref sina kläder sönder, kastade sig ned på golfvet och
ropade: »0 min käraste Lucina! hvad skall jag svara din fader,
när han frågar mig efter dig? Han emottog mig fattig, usel,
skeppsbruten och blottad på allt, och gaf mig makt och
rikedom, och skänkte mig dig, den bästa klenoden i hans hus.
Och nu är du borta! Ack, gode Gud, när skall denna sorg
och bedröfvelse taga en ända?» Medan Apollonius så klagade,
ty sorgen låg tung öfver honom, kom skepparen till
honom och sade: »Nådige herre, väl kan man finna, huru stor
din bedröfvelse måste vara; men skeppet lider ingen död
menniska uti sig, befall derföre dina tjenare, att de taga hennes
lekamen och kasta öfver bord, så framt vi icke alla skola
förgås.» Öfver dessa skepparens ord blef Apollonius högeligen
förtörnad och sade: »Huru vill du, att jag skall kasta i hafvet
hennes lekamen, hvilken emottog mig såsom skeppsbruten och
halp mig till denna herrlighet och ära!» Men då han icke längre
kunde få behålla den döda kroppen, lät han förfärdiga en kista
af träd, väl tätad med dref och beck, och dessutom en
bleckkista, så stor, att hon kunde stå inne i trädkistan. Uti denna
bleck-kista lät Apollonius lägga sin drottnings lekamen, prydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
