Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
161
med dyrbara klenoder, och under hennes hufvud 40 guldstycken
samt en skrift, hvaruti han bad den, som funne kistan, låta
begrafva den döda kroppen och behålla skatten såsom lön för
besväret. Derefter befallte han, under många tårar, att kistan
skulle kastas i hafvet, men barnet lät han med all omsorg
uppföda, tackande den gode Guden, som låtit honom behålla
något, hvarmed han kunde trösta och hugsvala sin drottnings
fader.
På tredje dagen, sedan kistan utkastades, dref den i land
vid den vidtberömda staden Ephesus i det landskapet Jonien,
grundad af de Amazoner, såsom Plinius skrifver 11). Der var
en kunnig och vis läkare, benämd Cerimon 12), hvilken samma
dag gått att, med sina lärjungar, spatsera utmed hafsstranden.
Då han här fick se kistan flytande på vattnet, lät han upptaga
och föra den hem till huset, der han bodde, hvarest han
öppnade den; och se, då låg derinne, ett lik i prydlig svepning och
med gyllene krona på hufvudet, och så skönt till anlete och
gestalt, att Cerimon högeligen förundrade sig deröfver, sägande:
»Hvem denna qvinna än må hafva varit, naturen har på henne
icke sparat någon af sina gåfvor, utom att den icke gjort
henne odödelig.» När han nu närmare såg efter i kistan, fann
han guldstyckena och brefvet, och, sedan han läst det,
tillkallade han sina lärj ngar och befallde dem uppgöra en eld, att
deri bränna den döda, såsom den tidens sed var. Då ditkom
äfven Pandecta 13), en af hans lärjungar, som icke varit med
när kistan fanns; denne, en klok man, som i sin konst vida
öfvergick sin mästare, betraktade noga liket, förundrande sig,
huru en död menniska kunde bibehålla ett så skönt utseende.
Medan han stod och tänkte häruppå, sade mästaren till honom:
»Välkommen, Pandecta! Jag ämnade just skicka efter dig. Tag
en ampel 14) med olja och bestryk denna lekamen; den är
sådant omak väl värd.» Pandecta gjorde som Cerimon befallt,
smorde Lucinas lekamen med olja, lät sedan upptända fyra
bloss, dem han lät hålla under hörnen på linneklädet, som var
kastadt öfver den döda, och då värman, hvilken deraf uppstod,
slog sig ifrån linneklädet och ned i kroppen, förnam Pandecta
Sv. Folkböcker.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
