Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
och huru många år nu förgått, utan att man kände, hvar han
vistades. Till slut sade den gamla: »Allt detta har jag velat
underrätta dig om, min kära Tarsia, på det att, om Strangulio
och Dionysias, hvilka du nu håller för dina föräldrar, skulle
vilja, efter min död, tillfoga dig någon orätt, du skall känna
din rätta härkomst, och gå då till torget, der en bild af
koppar är upprest till din faders åminnelse, håll dig dervid och
säg: Jag är hans dotter, för hvilkens skuld denna bild restes.
Då skola borgarena, som lofvat att aldrig förgäta din faders
välgerningar, väl gifva dig skydd.» Kort derefter afsomnade
Ligoris, då Tarsia lät med stor beder begrafva henne och
sörjde henne länge. Först när ett helt år var förbi, aflade hon
sina sorgekläder; men äfven sedermera, när hon kom ur
skolan, ville hon icke taga sig mat förr än hon varit ute till sin
fostermoders graf och gjutit vin derpå, hvarvid hon bad för
henne, samt tänkte innerligen på sina föräldrar.
En dag hände sig, att Dionysias gick öfver torget med
Tarsia och Philomasia, hvilka båda då voro fullvuxna jungfrur,
dem många af borgarena gingo ut af sina gårdar att betrakta.
Då hörde Dionysias, huruledes folket sade till Tarsia: »Huru
lyckliga måtte icke dina föräldrar vara, som ega en så fager
dotter; det är skada, att du skall gå på gatan bredvid ett
sådant spöke. Dessa ord ingåfvo Dionysias sådan hätskhet emot
Tarsia, att hon satte sig i sinnet på något sätt taga henne af
daga, på det hon icke måtte höra Tarsias lof af hvar man och
sin egen dotter för hennes skull lastas och föraktas. Hon lät
derföre kalla till sig en sin tjenare, vid namn Theophilus, och
befallte honom att döda Tarsia, så skulle han till lön derför
erhålla sin frihet och penningar dessutom. Theophilus frågade,
hvarigenom den oskyldiga jungfrun sådant förtjent; hvartill
Dionysias svarade, att Tarsia vore henne till en förbannelse, samt
hotade Theophilus att, om han icke utförde hvad hon befallt,
skulle det kosta honom sjelf lifvet. Theophilus bad henne då
åtminstone säga honom, huru det skulle kunna uträttas, utan
att blifva upptäckt, och Dionysias rådde honom att ställa sig i
försåt vid Ligoris’ graf, som låg nära hafsstranden; när Tarsia
komme dit att bedja efter sin plägsed, skulle han döda henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
