Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
173
gen man och går många vägar, men lemnar intet spår, är
skeppet, som med sin bemanning går öfver hafvet, utan att
något spår qvarblifver deraf.»
Sedermera framställde ock Tarsia många andra gåtor, dem
Apollonius alla förklarade; men till slut blef sorgen honom
åter öfvermäktig, så att han sade till jungfrun: »Tag nu din
gåfva och gå ifrån mig; jag vill åter sitta här allena och sörja.»
Tarsia svarade: »Ack, du gode herre, jag är icke hitkommen
för gåfvor och skänker, utan att föra dig från döden till lifvet,
från mörkret till ljuset.» Och så kastade hon de 200
guldstyckena i hans sköte, sägande: »O huru ömkeligt är det icke,
att en herre, så full af visdom och förstånd, skall så
bitterligen sörja! Tro för visso, att Gud, den aldrahögste, som dig
bedröfvelse tillsändt, kan ock dig trösta och hugsvala, och
betänk, att ingen förståndig man hörer det till att omåtteligt
sörja; ty stor sorg bär ingen annan lön än den ond är.» Vid
dessa ord föll hon Apollonius om halsen och sökte med vänligt
våld föra honom med sig upp i dagen; men han blef häraf så
förtörnad, att han stötte henne med hårdhet ifrån sig,
hvaröfver hon begynte bitterligen gråta, klagande med hög röst, så
att Apollonius det väl hörde, öfver alla de motgångar hon
upplefvat, huruledes hon blifvit född på hafvet och hennes moder
dött, straxt efter sedan hon födt henne; huru hennes fader
fört henne till Tarsus och lemnat henne der att uppfostras af
Strangulio och Dionysias; huru denna velat låta taga henne af
daga, då hon af sjöröfvare blifvit frälsad, och huru hon af
dessa blifvit förd till staden Machilenta och såld till synd, men
genom Guds nåd underligen bevarad.
När Apollonius allt detta hörde, lade han sina händer
samman, upplyfte sina ögon mot höjden och sade: »O du
allsmäktige Gud, som öfverst af himmelen ser nederst i hafvets botten
och uppdagar hvad som fördoldt varit, lofvadt och välsignadt
vare ditt heliga namn från nu och till evighet!» Och så tog
han Tarsia kärligen och gladeligen i famn, sägande: »Du är
min dotter Tarsia, mitt lif, min själ, min tröst! Nu har
Gud låtit mig finna den, hvilken all min sorg borttager och
mig till fröjd uppfriskar och hugsvalar.» Derefter steg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
