Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
189
icke, att hans svåger skulle begära något orätt. Då blef
konungen glad och drog emot fienderna, som belägrat staden, och
fäktade emot dem så manneligen, att de gåfvo sig på flykten,
och största delen stupade. Derefter återvände han till Rom
med stor triumf och påminte nu påfven om sitt löfte. Påfven
försäkrade ännu en gång, att hans begäran skulle vilfaras. Då
sade konungen: »Så begär jag att få taga till äkta Helena, min
dotter och eder systerdotter.» Men påfven svarade, att detta
vore mot Guds och kristelig lag, och bad honom begära något
annat. Detta ville konungen dock ej, utan sade: »J hafven
lofvat mig att uppfylla min begäran, och jag åstundar intet
annat, än hvad jag nu sagt eder. Om J det icke beviljen, skall
jag ödelägga och förderfva Rom inom en kort tid, och skall
likväl hafva min vilja.»
När påfven hörde dessa sin svågers ord, bad han honom.
vänta till följande dagen, hvarförinnan han ville bedja Gud om
råd i denna svåra sak; och när han nu gjorde sin bön, bad
han innerligen till Gud, att honom måtte uppenbaras, hvad
svar han skulle gifva sin svåger uppå hans begäran. Gud
bönhörde honom, och der kom en engel, som lade ett bref på
altaret, deruti påfven anbefalltes, att han skulle samtycka till
sin svågers begäran; dennes uppsåt emot sin dotter Helena
skulle likväl icke gå i fullbordan. När påfven läst detta,
tvekade han icke längre, utan efter offret gaf han konung Antonius
sitt samtycke och lemnade honom brefvet till yttermera visso
och stadfästelse 2).
Häröfver blef konungen högeligen förnöjd, och när han kom
hem, ville han genast taga sin dotter till äkta, ty han menade,
att nu vore allting afgjordt. Derföre, så snart han fick se sin
dotter, som kommit honom till mötes, tog han henne i famn,
kysste henne och sade: »Min dotter, du är den enda, som jag
hafver kär bland alla qvinnor på jorden, och dig skall jag hafva
till hustru, ty nu har påfven mig det beviljat.» Men Helena
svarade: »Jag tror icke, att påfven har makt att bevilja något,
som är emot Guds lag och bud, och förr än jag fogar mig
efter eder begäran, vill jag låta stycka mig, lem från lem.»
Efter dessa och många andra ord, som vexlades dem emellan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
