Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
193
på detta ställe. När konungen sådant hörde, hade han stor
medömkan med henne och lät sätta henne på en gångare att
föra henne in i staden.
Sedan nu Helena någon tid hade varit hos konungen i hans
gård, blef han, så väl som andra, intagen af hennes dygder
och fromma seder. En dag tog han henne med sig i sin
lustgård att spatsera, och frågade henne der, af hvad härkomst och
slägt hon var, och hvarifrån hon var kommen. Då föll Helena
på sina knän och bad: »Herre, förtörnas icke, att jag nu ej
kan för eder uppgifva min härkomst! Det allena mågen J veta,
att jag flytt ur mitt land för min faders skull, som emot min
vilja ville äkta mig; och har jag så, efter flera lyckoskiften,
sluteligen kommit till edert rike.» Men konungen tänkte vid
sig, att hon visserligen måtte vara af högboren slägt, emedan
hon var klädd i en gyllene drägt, och hennes anlete var så
fagert och hennes gestalt så ädel. Fördenskull lyfte han henne
upp och sade: »Jungfru, du är värd att vara drottning; derföre
vill jag ock trolofva dig och göra dig till drottning af England.»
Men Helena föll åter på knä och svarade: »Nådigste herre och
konung! Stor är den nåd J viljen bevisa mig, men det vore
icke visligen gjordt att taga till eder drottning en qvinna, som
J förr aldrig hafven sett eller känt, och som ingenting eger
mer än de kläder hon bär.» Då tog konungen Helena vid
handen och sade: »Min aldrakäraste brud, jag har nog för oss
båda.» Och så gick han till sina råder och förkunnade dem
sitt beslut att taga Helena till sin gemål, hvartill de svarade
allesamman, att hvad honom behagade, det tycktes ock dem
godt vara.
Men konung Henrik hade en moder, som icke var af det
bästa slaget, såsom man väl finner flera än henne. Hon tog
konungen afsides och föreställde honom hvilken galenskap det
vore att trolofva en person, som lupit verlden omkring. Skedde
detta, skulle hon tillreda åt båda två ett sådant bad, att de
skulle tänka derpå i alla sin lifsdagar hvilket hon också
gjorde, såsom vi få se längre fram i denna berättelse. Men
konungen svarade: »Gören och sägen härtill hvad eder lyster;
Sv. Folkböcker.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
