Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
länge sanslös. Men när han kom sig för igen, prisade han
Gud som nådeligen bevarat honom, och gick så till sängs och
sade: » Herre Jesu, jag tackar dig, att du tillsänder mig
något kors, att jag må känna mig sjelf; och är detta intet emot
hvad du för mig lidit hafver.» Så föll han i sömn och tyckte
under sömnen, att till hans säng kommo St. Agnes och Maria
Magdalena med en salfvebössa, och Jungfru Maria öppnade den
och smorde honom, att han kände sig åter helbregda; men han
tog salfvebössan ur deras hand, och då Maria frågade honom,
hvarföre han det gjorde, svarade han, att om någon mera skada
skulle träffa honom, så kunde han nu läka sig sjelf. Då logo
qvinnorna och försvunno, och då han vaknade, hade han en
salfvebössa i sin hand 13).
1
Sedan konungarne af Constantinopel och af England hade
länge sökt efter Helena och fört krig en lång tid och gjort
mången stad kristen, och vunnit Jerusalem och allt landet
deromkring, och staden Ascalon, der de ännu voro, då kom
Hurtam, den turkiske konungen, och belägrade Rom, hvarföre
påfven skref till båda konungarne, att de måtte komma till
hans bistånd med all deras härsmakt; och ibland annat skref
han ock, att han hos sig hade en qvinna, som bott hos Helena
i tio år. När de båda herrarne det hörde, blefvo de ganska
glade och bröto upp med hela sin här, samt gingo till skepps
och seglade till Rom. Och när de kommo dit med sitt
krigsfolk, anföllo de Turkarne så häftigt, att de fleste af dem föllo
i slaget, och konung Hurtam flydde hemligen och förbannade
sina afgudar, att de icke hulpit honom i nöden. Men när
striden var ändad, kommo konungarne med påfven in i staden och
hade stor längtan att få se den qvinnan, som talat med Helena.
Dock, så snart hon förmärkt, att hennes man och fader voro
ditkomne, hade hon hemligen dragit bort till Graffes, der hon
tillförene varit hos drottning Plaisante, och stannade nu åter
der i klostret till dess staden blef belägrad af samme konung
Hurtam, som förut anfallit Rom. Men förr än Helena drog
från Rom skref hon ett bref så lydande: »Jag Helena, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
