Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
211
haft min boning under denna trappa, som är min morbroders,
jag bjuder nu min fader Antonius, konung af Constantinopel,
och min man, konung Henrik af England, min helsning, hvilka
hafva allestädes sökt mig, att mig förderfva och om lifvet bringa
med en skamlig död, det jag dock aldrig i mina dagar
förskyllat hvarken emot den ene eller den andre; men den dag J
tänken skolen J mig icke snarligen finna. Nu faren väl!» Detta
bref förseglade hon, lade det under trappan och gick så
derifrån. När nu konungarne voro komne till palatset, förde
påfven dem till trappan, der Helena plägat hafva sitt tillhåll; men
hon var nu borta, hvaröfver påfven storligen förundrade sig och
lät en af sina tjenare gå under trappan, ty han trodde, att hon
möjligen gömt sig i någon vrå och der insomnat. Då fann
tjenaren brefvet och lemnade det till påfven, hvilken dock icke
ville uppbryta det, ej heller konung Antonius; men konung
Henrik bröt det upp och läste hvad hon skrifvit, så att alla
hörde det. Och när påfven nu förnam, att det varit hans egen
systerdotter, som i sju år vistats hos honom och icke velat gifva
sig tillkänna, blef han ganska bedröfvad, och båda konungarne
med honom.
Då desse i trenne veckors tid hvilat sig hos påfven, togo
de afsked af honom; men han bad dem att icke draga bort,
innan de först betvingat konung Hurtam, ty eljest skulle denne,
så snart de voro borta, återkomma ännu värre än förut.
Härtill samtyckte de och drogo med sin krigsmakt för staden
Graffes, der den turkiske konungen nu hade sitt tillhåll och hvarest
Helena var i klostret hos drottning Plaisante. Denna stad
belägrade de båda konungarne så hårdt, att många blefvo slagne
dervid, och blef Amaris, konungen af Skottland, som slutit sig
till dem, dödad af Hurtam, som lät hänga honom på ett kors;
men för denna illgerning fick han ock sin lön, ty vid det han
bespottade den andre, föll han sjelf och bröt af sig halsen. Då
blef staden vunnen af konung Antonius, Helenas fader, och
konung Henrik, hennes man, och alla Turkar inne i staden,
som icke ville låta döpa sig, blefvo ihjelslagne; men de, som
omvände sig, fingo behålla lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
