Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
1
När brodren hörde hennes tal, behagade det honom väl, att
han tackade sin syster derför och sade: »Då beder jag dig, att
du ville föra dem tillbaka till deras fängelse, och här gifver jag
dig sjelf nyckeln dertill, ty jag tror ingen annan utom dig.»
Så förde Lucennia de kristne till deras fängelse och tog
nyckelen i sitt förvar. Men så snart de kristne furstarne voro åter
insatte i sitt fängelse, gick Lucennia tillbaka till sin broder,
deltog i hans måltid och visade sig helt glad derunder. När
måltiden var slutad, gick konungen att sofva, och Lucennia
låtsade äfven, som hon ginge till sängs; men i stället begaf
hon sig till fängelset, lät det upp och, då hon kommit in till
de fångne herrarne, bad hon dem, att de måtte säga henne
något om sin tro, emedan hon trodde mera på deras Gud, än
hon vågade låta någon veta. När biskopen det hörde, predikade
han en skön predikan om Christus och den kristeliga tron,
hvartill Lucennia lyssnade med stort välbehag och sade: »J
herrar, eder tro behagar mig väl; derföre vill jag hafva en kristen
man till äkta och helst en af eder, efter jag vet, att J
allesamman ären af furstelig härkomst.» Biskopen svarade: »Jag
ville gerna hafva eder, om icke mitt andeliga stånd förbjöde mig
det.» Konung Antonius sade: »Ädla jungfru, jag ock hade eder
gerna, men mitt hår och skägg är alltför grått för eder.» Då
sade den sköna Lucennia: »Än denne unge man, är han
förlofvad eller icke?» (ty det var Brixius hennes håg lekte efter)
»Han behagar mig bäst; honom vill jag trolofva, och är jag den
enda, som kan frälsa edra lif.» Då förändrades Brixius uti
sitt ansigte och sade, att hvad konung Antonius och biskopen
önskade, det ville han göra. Nu sade konung Antonius: »Sâ
begär jag, att du tager henne till hustru, och skall jag gifva
eder mitt konungarike Constantinopel efter min död.» Öfver
dessa ord blef Brixius mycket glad, och de gåfvo hvarandra
äktenskapslöfte inför biskopen 15). Sedan förde Lucennia de
tre furstarne i sin kammare, hvarest hölls fästeöl, och efter
måltiden ledsagade hon dem till sin broders rustkammare, der
de togo sig harnesk och svärd, och sedan till stallet, der de
togo de bästa hästarne, äfvensom en åt Lucennia. Och när de
kommo till stadsporten, slogo de vakten ihjel, togo nycklarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
