Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIANTER.
221
der sin frånvaro.
Budbäraren råkade under vägen att taga in hos
den konung, med hvars dotter konung Offa förmält sig och som
ännu alltid var mot henne lika förbittrad. Så snart han
förnummit från och till hvem budbäraren var sänd, lät han så rikeligen
undfägna honom, att han föll i djup sömn, hvarunder han
fråntog honom konungens bref och utbytte det emot ett annat, uti
hvilket konung Offa sade sig hafva rönt stora motgångar under
sitt fälttåg, och då han icke visste med sig, att han begått något,
hvarigenom han kunnat ådraga sig Guds vrede, måste det vara
hans gemåls synder, som dertill varit vållande; han befallde
derföre, att hon och hennes barn skulle föras ut i skogen och der,
med afhuggna händer och fötter, lemnas åt sitt öde. Hans
rådsherrar förundrade sig mycket öfver denna grymma befallning, men
vågade icke annat än efterkomma den. Drottningen och hennes
barn blefvo således utförda i skogen, och barnen stympade såsom
konungen befallt; men bödlarne blefvo så rörda öfver modrens
skönhet och olycka, att de icke hade hjerta att göra henne sjelf något
ondt, utan lemnade henne hos sina blödande barn. Samme eremit,
då hon der i skogen först träffat sin gemål, visat dem
vägen,
hörde nu hennes klagan och intogs af medlidande öfver
hennes och hennes barns öde. Han föll på knä och bad till Gud
en innerlig bön, lade så de afhuggna kroppsdelarne till rätta och
gjorde korstecknet deröfver, hvarefter barnen uppstodo friska och
helbregda, och följde sin moder till eremitens boning. När nu
konungen kom hem och fick veta hvad som händt, blef han så
betagen af sorg, att han icke tyckte sig kunna finna ro, utom på
det ställe, der han funnit sin gemål. Här fann eremiten honom,
klagande öfver sin olycka, och skyndade nu att underrätta
konungen
huru allt var tillgånget, samt återföra honom till sin gemål
och sina barn, hvarefter han uppmanade honom att, af
tacksamhet för deras underbara räddning, uppbygga ett kloster, hvilket
ock konungen lofvade, men sedermera glömde (MATTHÆI PARISIEN-
SIS Opera. Ed. WILL. WATS. Parisiis 1644, s. 4—6).
som,
2. Tyberie Constantyn, kejsare i Constantinopel, hade en
dotter, vid namn Constance, sin fars enda barn, hvilken af honom
på det ömmaste älskades och erhöll af de lärdaste mästare
undervisning i de förnämsta vetenskaper och i åtskilliga språk. Då hon
var 13 år gammal kommo till Tyberie hof flere köpmän »från det
stora Saracenerlandet (hors de la grant Sarisine)», med rika
varor. Prinsessan besökte dem för att bese deras varor och spörja
dem om deras land och tro. Då hon fann dem vara hedningar,
begynte hon predika för dem den kristna tron, hvilket lyktades
så, att de allesamman undfingo det heliga dopet. När de nu
återvände till sitt eget land, hotades de med grymt straff för detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
