Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
affall; men de försvarade sin nya tro med så mycken vältalighet
och prisade så högt den sköna Constance, deras lärarinna, att
sultanen (le Sodan) der i landet fattade en ifrig åtrå efter Constance
och skickade samma köpmän, jemte några förnäma personer, till
Tyberie hof, för att anhålla om fred och vänskap samt prinsessans
hand. Häröfver samrådde kejsaren med påfven Johan 17) och sin
senat,
samt svarade derefter, att sultans framställning endast kunde
bifallas med det vilkor, att han öfvergåfve sina afgudar (»Maumes»)
och omvände sig till kristna läran. Efter flera nya beskickningar
blef sluteligen allt detta öfverenskommet, och sultan gaf kejsaren
rika skänker och till kyrkan betydliga landstycken och penningar
att uppbygga nya Guds hus, och frihet för alla kristne att
obehindradt valfärda genom det heliga landet. Nu afsändes jungfrun
till sin trolofvade, och med henne följde en biskop och andra
andelige samt många förnäma Romare. Men sultans moder blef illa
till mods vid underrättelsen om allt detta, emedan hon fruktade,
alt på detta sätt skulle hennes hedniska tro helt och hållet
undanträngas. Hon sammansvor sig derföre med 700 Saracener,
emottog med svekfull vänlighet prinsessan och de kristne, samt
anställde stora fester till deras ära; men midt under högtidligheterna
framrusade oförtänkt de beväpnade hedningarne och mördade
suttanen och de omvände Saracenerne och alla dem, som åtföljt
prinsessan från Rom. Det var endast trenne gamle män, som
undkommo, hvilka återvände lyckligen till Rom, der de berättade
Saracenernes illgerning, och huru både prinsessan och hennes gemål
och alla de kristne blifvit mördade, hvaröfver blef stor sorg i hela
romerska riket. Men prinsessan hade icke blifvit dödad, utan först
sökte den gamla sultaninnan med löften och hotelser locka henne
till affall från sin tro, och då detta icke lyckades, lät hon utrusta
ett fartyg med lifsmedel för tre år af »den brödsort, som kallas
bisquit och ärter och bönor och socker och honung och vin» (de
vilaille de payne qest appelle bisquit et de peis et de fenes de
sucre et de mel et de vijn), och lät föra alla kejsar Tyberie
dyrbara skänker om bord derå, men fartyget var »utan segel och utan
julle» (sannz sigle et sannz nauiron). Å detta fartyg sattes
Constance, och det fördes sedan ut i öppna hafvet samt lemnades för
vind och våg, utan någon, som kunde styra det. »Men Gud var
dess styrman» (mes dieux estoit son mariner), ty sedan det
drifvit i tre år omkring på oceanen utan att råka något annat fartyg
eller någon hamn, sände Gud, i den åttonde månaden af det
fjerde året, en gynnande vind, hvilken dref det i land vid engelska
kusten nedanför ett fäste uti konungariket Northumberland nära
Humber-floden, och anlände fartyget dit på julaftonen (la veil de
la nativite Jhesu Crist).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
