Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIANTER.
229
emot ett annat, hvari vicekonungen anbefalltes att genast låta döda
både moder och barn. Han kunde likväl icke förmå sig att
efterkomma denna grymma befallning, utan förde dem alla tre om
bord å ett fartyg, som låg i hamnen färdigt att afsegla till Genua.
De anlände lyckligt dit, och derifrån begaf sig Dionigia till Rom,
der hon lät gifva sina söner en vårdad uppfostran och kallade den
ene Carlo och den andre Lionetto. Genom sin fromhet och sitt
ädla väsende gjorde sig Dionigia så omtyckt, att påfven upptog
hennes söner vid sitt hof och lät gifva deras moder ett rikligt
underhåll, oaktadt han ej kände hennes härkomst eller föregående
öden. Emedlertid hade konungen af England återkommit till sin
hufvudstad, och då han här erfor hvad som tilldragit sig under
hans frånvaro, samt upptäckte sin moders svek, blef han så för.
bittrad deröfver, att han dödade henne och lät sedermera öfverallt
söka sin gemål och sina barn, men utan att kunna finna dem.
Nu hände sig, att påfven ville tillvägabringa ett stort krigståg ernot
Saracenerne och lät derföre kalla till Rom konungarne af England
och Frankrike, af hvilka den sednare var Dionigias bror, ty
hennes far hade under tiden aflidit. Så snart Dionigia igenkände sin
gemål och sin bror, skyndade hon att för påfven uppenbara hvem
hon var.
Denna upptäckt meddelade påfven sina gäster;
missförståndet upplystes, och Dionigia med sina båda söner följde nu sin
gemål hem till hans land (11 Pecorone di Ser GIOVANNI FIO-
RENTINO. Milano 1804. 1, 203—212).
5. En konung i Ungern är förmäld med en prinsessa af
Armenien, hvilken på sin dödssäng affordrar sin gemål en ed att
icke gifta om sig med någon, som icke vore i allt henne
fullkomligt lik, hvarigenom hon sökte bevara thronen åt deras enda barn,
en dotter vid namn Joïe. Konungens vasaller yrka, att han måste
taga sig en ny gemål för att erhålla en manlig arftagare; men
han afvisar dem under uppr pande af den ed han svurit sin
aflidna drottning. De föreslå då, att han förmäler sig med sin
dotter, som i allt liknade sin mor, då han ej bröte sin ed, och
sedan äfven presterskapet instämt i detta förslag, samtycker
konungen; men hans dotter kan ej förmå sig att begå en, enligt hennes
öfvertygelse, så svår synd, utan, för att väcka sin faders afsmak
och med detsamma visa honom huru fast hon är i sin föresats,
afhugger hon sjelf sin venstra hand och kastar den i sjön, der
den slukas af en stör (esturgeon). Förbittrad öfver detta hennes
förfarande, dömer konungen henne att brännas, men hans riddare
låta bränna en docka i hennes ställe och sätta henne sjelf i en
båt utan segel eller åror, hvilken drifver i land vid Skottland,
hvars konung förälskar sig i den sköna fremlingen, som uppgifver
sig heta Betequine, men förtiger sin härkomst. Konungen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
