Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
KEJSAR OCTAVIANUS.
förde det hem. Väl blef hans husfru storligen förundrad vid
barnets åsyn; men sedan Clemens berättat, huru han fått
detsamma, forskade hon, som var en klok och förståndig qvinna,
icke vidare derefter, och dessutom såg pilten så skön och
vänlig ut, att han snart blef henne kär. De läto nu döpa barnet,
kallade det Florens och gåfvo det alldeles samma uppfostran,
som åt deras egen son Claudius.
Kejsarinnan hade, såsom nyss är berättadt, i sin djupa
sömn icke märkt, när hennes ena barn bortstals af apan; men
en stund derefter väcktes hon af det andras skrik, och såg nu,
huru en lejoninna bortförde detsamma. Hon kunde då icke
annat tro, än att detta vilddjur redan uppätit hennes andra
barn, och i sin ångest skyndade hon nu efter lejoninnan för att
rycka detta ifrån henne, utan att besinna huru litet hon
förmådde mot det starka rofdjuret. Detta var också snart ur
hennes åsyn, men då nedsköt ur luften den stora fogeln grip, tog
lejoninnan i sina starka klor och flög med henne en lång sträcka,
hvarunder lejoninnan dock icke släppte barnet, i hvars kläder
hon fattat med sina hvassa tänder, utan att göra det någon
skada. Sluteligen slog gripen ned på en ö långt i hafvet; men
så snart lejoninnan kände sig lossad ur dess klor, gaf hon med
ramen fogeln ett så väldigt slag på vingen, att han ej mera
kunde komma ur stället. Väl slog han häftigt omkring sig
med den andra vingen samt med näbb och klor; dock blef
lejoninnan honom öfvermäktig, ref honom sönder och mättade
sig af hans kött; men barnet gaf hon di, gräfde en djup grop
i sanden, den hon fyllde med gräs och mossa, lade barnet deri,
värmde det om nätterna med sin kropp, och vårdade det så i
åtta dagars tid, som om det varit hennes egen unge.
Emedlertid red kejsarinnan tröstlös omkring i skogen och
kom sluteligen till hafsstranden, der hon fick se ett skepp segla
helt nära förbi. Vid hennes rop lade skeppet till, och på
hennes enträgna böner togo sjömännen henne om bord och lofvade
att föra henne till det Förlofvade landet, dit de hade att
öfverföra flere pilgrimer. Under vägen fogade Gud i sin allgodhet
så, att fartyget måste lägga till vid samma ö, dit gripen fört
lejoninnan och barnet. Några af pilgrimerne företogo sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
