Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KEJSAR OCTAVIANUS.
241
1
barma mig öfver dig, ehuru du sådant icke förtjenat; men mitt
rike måste du och din afföda för alltid lemna, och aldrig mera
komma för mina ögon.» Kejsarinnan svarade: »Är det så, att
jag nu måste skiljas vid eder för alltid, så beder jag
åtminstone, att J måtten förläna mig säkert skydd till dess jag
kommit utom edert rikes gränser, på det icke de, som vilja min
ofärd, må tillfoga mig något ondt under vägen. Men, herre,
vet, att jag aldrig begått något emot min eller eder ära, ehuru
jag nu icke förmår angifva, hvarifrån denna stämpling
kommit.» Kejsaren ville dock icke vidare höra henne, utan vände
sig bort och lemnade henne. Dock lät han sända henne en
sadlad gångare och fem hedervärda riddare till hennes skydd,
hvilka likväl hade måst med ed förbinda sig att, så snart de
hunnit gränsen, lemna henne i en vild, ödslig skog. Detta
fullgjorde de ock, så svårt det än syntes dem, ty de hade stor
medömkan med kejsarinnans olycka. Hon tackade dem
hjertligt för det goda skydd de lemnat henne, och sade sedan: »Fören
nu till eder och min herre, kejsaren, en vänlig helsning från
mig, som han aldrig skall återse, och sägen honom, att, så
vida Gud mig det förunnar, jag vill i dygd och gudsfruktan
uppföda hans båda söner, hvilka sannerligen äro hans eget kött
och blod.»
Sedan kejsarinnan blifvit ensam med sina barn, steg hon af
hästen, ty hon var uttröttad af den långa ridten, och lade sig ned
vid en källa att hvila, med sina båda söner bredvid sig. Snart
insomnade hon tungt, och under hennes sömn kom en apa och
stal bort det ena barnet. Men sedan apan burit barnet långt
in i skogen, hörde en riddare, som händelsevis var der att jaga,
barnets skrik, dödade apan och tog den späda pilten upp på
sin häst, för att föra honom hem till sin borg. Dock hade han
icke ridit länge, innan han råkade ut för ett band röfvare, mot
hvilka han med knapp nöd kunde värja sitt lif, men måste
under striden släppa barnet, hvilket röfrarne upptogo och förde
det till en hamn der i trakten, der köpmän från flera länder
brukade infinna sig. En af desse, vid namn Clemens, hemma
uti staden Paris i Frankrike, köpte barnet för 50 kronor och
Sv. Folkböcker.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
