Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KEJSAR OCTAVIANUS.
245
och nu i stället fick se honom återvända med en fogel, som
var honom till intet nyttig. När nu tillika Florens berättade,
huru han tillbytt sig denna fogel mot de båda oxarne, blef
Clemens så förbittrad, att han nära hade jagat Florens ur sitt
hus för alltid; dock, då Clemens husfru och hans son Claudius,
hvilken händelsevis var hemma på besök hos sin fader, lade
sig ut för honom, och Clemens tillika fick höra, huru snöpligt
han blifvit afvisad från slagtarhuset, förlät han honom för den
gången och satte honom, på Claudii begäran, i tjenst hos
samme vexlare, hos hvilken denne redan var anställd. Här gjorde
han sig snart omtyckt af sin nya husbonde för sin stränga
redlighet, så att han alltid blef ombetrodd att bära de största
penningpåsarne, hvilka han dessutom egde mesta krafter både att
bära och försvara.
Sedan han på detta sätt tillbragt ungefär en månad, till
både sin husbondes och sin fosterfaders synnerliga belåtenhet,
hände sig en dag, då han kom bärande med en stor
penningesäck, att han mötte en man, som ledde en ovanligt ståtlig häst,
hvilken stack Florens så i ögonen, att han utan att tänka på,
det penningarne, som han bar, icke voro hans egna, började
köpslaga om hästen. Mannen, som ledde den, förklarade, att
han ej kunde sälja den för mindre än 30 marker silfver,
hvilket tycktes Florens alltför litet för ett så stolt kreatur, så att
han i stället tog 40 marker ur säcken och gaf mannen,
hvarmed denne var högeligen nöjd, men alla andra utskrattade
köparen. Florens sjelf var dock så belåten med sin handel, att,
sedan han svingat sig upp på hästens rygg, skyndade han i
fullt traf undan, af fruktan att säljaren skulle ångra, det han
lemnat den för så godt pris, och vilja göra köpet om intet.
Han ville ock gerna visa sin fosterfader den präktige
springaren och red derföre genast till dennes hus. Men då Clemens
fick höra, huru hans fosterson blifvit egare af hästen, vardt
han värre förbittrad på honom, än han någonsin varit och lät
honom med dryga slängar umgälla sin obetänksamhet. Florens
emottog dem tåligt och började straxt åter tala om sin häst,
så snart fosterfadren tröttnade, hvilket retade denne ännu mera,
så att han till slut utbrast: »Förbannad vare den stund, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
