Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
246
KEJSAR OCTAVIANUS.
tog dig i mitt hus! Genom din dumhet gör du oss alla till
tiggare. Betala nu sjelf din husbonde de penningar du tagit ifrån
honom för att köpa din dråpeliga häst. Tag sedan det onyttiga
djuret och föd dig dermed bäst du kan, men kom aldrig mera
för mina ögon.» Dock äfven nu lade sig hans förståndiga
husfru emellan och föreställde honom, huru Florens alltid visat
ridderliga böjelser, hvilka han säkert hade i arf af förnäma
föräldrar och för hvilka det således vore orätt att straffa honom,
i synnerhet som han på det hela icke begått något ondt eller
skamligt. Vid dessa sin husfrus ord stillade sig Clemens, tog
Florens till nåd igen, betalde vexlaren de 40 markerne och lät
Florens behålla sin häst. Dock ville han icke vidare släppa
sin fosterson ur sigte, utan behöll honom hemma i huset, af
fruktan att han eljest skulle göra honom nya bekymmer genom
sina böjelser, som stämde så illa öfverens med det stånd han
nu tillhörde. Emedlertid erfor Florens sålunda, att han icke
var Clemens’ rätte son, och längtade nu mycket att upptäcka
sina verkliga föräldrar; dock fortfor han att visa sin foster fader
och dennes husfru all sonlig vördnad och tillgifvenhet.
Vid den tiden regerade i Frankrike konung Dagobertus ¹),
en from man, som nära sin hufvudstad Paris lät uppbygga en
präktig kyrka, den helige Dionysius till ära. Häröfver blef
den mäktige sultanen i Babylon högeligen förtörnad, emedan
han fruktade, att hans mahomedanska tro skulle derigenom
lida. Han sände derföre bud till alla konungar, som voro
honom underdånige, att hvar med sina krigare stöta till honom,
och tågade så med 52 konungar och en otalig hop krigsfolk in
i Frankrike att belägra Paris.
När konung Dagobertus förnam dessa hans rustningar,
skyndade han att begära hjelp af de kristne regenterne, hvilken
desse ock villigt gåfvo honom, emedan de fruktade, att
sultanen skulle blifva dem öfvermäktig, om de icke alla höllo
tillhopa. Sålunda infunno sig nu i Paris kejsar Octavianus af Rom,
konungarne af Spanien, Skottland, England och Irland, samt
flere andre kristne furstar. Men innan de hunnit anlända, hade
hedningarne redan framträngt ända till sju mil nära Paris och
slagit läger vid Dampmartin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
