Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KEJSAR OCTAVIANUS.
249
fötter igen och afhögg med ett nytt hugg jättens hufvud,
hvarvid alla de kristne på stadsmuren upphöjde lifliga jubelrop och
undrade, hvem den starke och modige riddaren kunde vara, ty
der var ingen, som kände honom, mer än Clemens.
Florens’ häst hade emedlertid också rest sig efter sitt fall,
och kom frisk och munter till sin herre, som åter svingade
sig upp på honom; men i stället att rida tillbaka till staden,
beslöt han försöka, om han ej kunde få se en skymt af den
sköna Marsebilla, och derföre, medan jättekonungens män voro
sysselsatte att bortföra hans döda kropp, hvarmed de hade göra
nog, så stor och tung var den, red Florens hastigt förbi en
skogsdunge, som skymde honom för dem, och derpå rakt fram
till Marsebillas läger.
Då hon och hennes jungfrur sågo denne ensame ryttare
ankomma, anade de ingen fara, utan skämtade mycket öfver
hans bedröfliga utseende, och ropade till honom, att han dock
måtte komma närmare, på det de bättre måtte kunna beundra
hans präktiga rustning. Florens låtsade taga deras ord för
allvar och red närmare; men just då han kommit prinsessan helt
nära, gjorde han en hastig sväng med sin häst, fattade
Marsebilla i sina armar och red så bort i fullt sträck. Vid hennes
och hennes jungfrurs rop om hjelp, skyndade likväl en mängd
af hedningarne att förfölja Florens, och på sina snabba
springare hunno de snart upp honom. Då deras antal oupphörligen
tillvexte, och Florens fann, att han icke längre kunde mot dem
värja både sig sjeif och sitt sköna byte, släppte han prinsessan
sakta på marken, sedan han först gifvit henne en brinnande
kyss och afryckt ena armen på hennes öfverrock, den han
behöll såsom en åminnelse. Derefter högg han så väldigt omkring
sig med sin fosterfaders gamla svärd, att tolf hedningar föllo
för hans hugg; dock voro fienderna alltför många, och han var
nära att blifva öfvermannad, då på hans fosterfaders
uppmaning, som först blef varse hans nöd, en mängd kristne riddare
skyndade till hans bistånd och lyckligen drefvo hedningarne på
flykten.
När nu Florens kom tillbaka till staden, blef han med
stor heder emottagen; en präktig fullständig rustning blef ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
