Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248
KEJSAR OCTAVIANUS.
rida jätten till mötes. När fosterfadren fann, det Florens icke
stod att afråda, framsökte han sina gamla vapen, hvilka på
mer än 30 år icke varit begagnade: ett fullrostadt harnesk, en
sköld, på hvilken för erg intet märke syntes, en hjelm, hvari
råttorna byggt bo, ett spjut, som i många år gjort tjenst
såsom brödspett, och ett svärd, som icke ville ur skidan. Dessa
ståteliga vapen lemnade han Florens, som icke gaf sig tid att
putsa dem, utan påtog dem sådana de voro, band svärdet
bart vid sin sida, sedan han med mycket besvär blottat det,
och fattade den nedrökta lansen i handen samt svingade sig så
upp på sin häst, och när han nu fann sig i fulla vapen, sådana
de än voro, på sin stolta springare, kände han sig så glad till
mods, att han föga gaf akt på alla de speord, som yttrades
om hans bedröfliga utstyrsel. »Hvem är denne?» ropade man.
»Helt säkert någon af konung Artus’ 2) riddare, som uppstått ur
sin graf och för hvilken allt måste vika.»-»Se bara,» ropade
en annan, »huru solen speglar sig i hans präktiga rustning.» ·
»Det är en friare till sultans sköna dotter,» inföll en tredje;
»det ser man på hans prydliga skick.» Florens låtsade icke
höra ett ord af allt detta, utan red rakt mot jätten, hvilken
tyckte en dylik kämpe vara alltför ömklig, att han skulle sätta
sig till motvärn mot honom mer än mot den förre riddaren.
Han fann likväl snart, att han här fått att göra med en helt
annan motståndare; ty Florens förde sitt rostiga spjut med
sådan kraft, att det trängde genom pantsaret djupt in i jättens.
kropp, så att blodet begynte forsa utför hans benskenor. Då
grep jätten om lansskaftet, afbröt detsamma, som hade det
varit af rör och kastade bitarne långt ifrån sig, samt gaf så
med flatan af sitt svärd Florens’ häst ett så väldigt slag, att
den tumlade öfverända och drog ryttaren med sig i fallet, Vid
denna syn hördes ett allmänt klagorop från de kristne på
stadsmuren, hvilka med stor fägnad sett Florens’ första lyckliga
stöt, och Clemens, som äfven var deruppe, bad innerligen till
Gud för sin fosterson. Denne förlorade ock ej modet, utan då
jätten böjde sig ned för att fatta om honom, likasom om den
förre riddaren, stötte han sitt svärd nedifrån, der pantsaret
slutade, ända till fästet i jättens kropp, var sedan hastigt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
