Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KEJSAR OCTAVIANUS.
251
återse henne. Sluteligen, då det led mot morgonen, steg han
upp, påtog sin nya ståteliga rustning, satte sig till häst och red
fram till stadsporten. Väktaren ville i början icke släppa
honom ut, men då han i honom igenkände samme riddare, som
dagen förut blifvit så mycket firad, trodde han honom ega ett
särskildt uppdrag från konung Dagobertus och hindrade honom
icke vidare. Florens styrde nu sin kosa till sultans eget läger,
der han förmodade Marsebilla uppehålla sig efter
jättekonungens dödande, och för att obehindradt komma dit, afhögg han
tvenne grenar af ett oliveträd, samt tog den ena i handen och
satte den andra på hjelmen, såsom vore han ett fredligt
sändebud, och då hedningarnes vakter anhöllo honom, svarade
han, det han hade ett budskap från sin konung att framföra
till sultan, till hvars tält han alltså fördes. Här satt sultan på
en präktig gyllene stol, och sexton konungar sutto omkring
honom. Florens blef likväl föga förbländad af denna ståt, utan
kastade sina blickar omkring öfverallt för att upptäcka
Marsebilla, hvilken han likväl ingenstädes fann, och då sultan tillsade
honom att framföra sitt ärende, svarade han oförskräckt:
»Konung Dagobertus, min herre, har sändt mig att förkunna, det
han tillåter dig att komma för hans kongliga thron och begära
nåd; i annat fall skall hvarken du eller någon af ditt folk vända
med lifvet tillbaka öfver hafvet, utan ditt hufvud skall huggas
från dina axlar och hela din här utrotas. Rätta dig härefter;
ty sådan är konungens, min herres, allvarliga vilja.» Af dessa
stolta ord blef sultan så uppretad, att han kastade sitt spjut
efter Florens, hvilken dock böjde sig undan, då spjutet flög
långt in i tältstången. Sultan ångrade likväl denna våldsamhet
emot en budbärare och svarade: »Vore du icke ett sändebud,
så skulle jag genast låta hugga dig i stycken för sådana ord;
men för nu min helsning tillbaka till Dagobertus, att om icke
han och hela kristenheten afsvärjer sin Gud och tillbedjer min
Gud, Mahomet, så vill jag göra en ödemark af allt det land J
nu bebon.» I detsamma inkom Marsebilla för att gifva sin
fader sin morgonhelsning. Hon igenkände Florens genast, men
låtsade icke derom, utan begynte fråga honom om den rostige
riddaren, öfver hvars djerfva tilltag hon ställde sig högeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
