Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252
KEJSAR OCTAVIANUS.
-
förtörnad och försäkrade, att fölle han någon gång i hennes
våld, skulle han icke undslippa med lifvet. I detsamma
kastade hon likväl på Florens en blick, som visade, att hon mente
helt annorlunda; ty i sjelfva verket hade hans hurtiga väsende,
hans manliga skönhet och i synnerhet den brännande kyssen,
han gaf henne då de skiljdes åt, gjort den fagra prinsessan helt
underlig till mods, och hennes håg stod nu lika mycket till
Florens, som hans till henne. Uppmuntrad af hennes blida
ögonkast svarade han, att den rostige riddaren vore honom
alldeles lika till vext och utseende, att ryktet om prinsessans
skönhet varit anledningen till hans djerfva besök i hennes
läger, och att han för henne fattat en så häftig kärlek, att han
intet högre åtrådde, än att så snart som möjligt få förnya detta
besök. Öfver detta förmätna tal blef sultan högeligen
förtörnad och ropade, att han nu väl insåg, hvem det förställda
sändebudet vore och anledningen till hans ankomst; detta bedrägeri
skulle dock föga båta honom och derpå befallde sultan sina
män att taga Florens lefvande eller död. Men Florens var icke
sen att kasta sig på sin häst, och innan hans förföljare hunnit
upp på sina, hade han redan fått ett godt försprång. Dock
voro hedningarnes springare så snabba, att Florens icke hann
till stadsporten, innan de voro honom i hälarne. Närmast
honom var sultans egen broder, som red en hingst, hvilken, näst
sultans egen lifhäst Pontifer, var den snabbaste i hela hedniska
hären och som nu också fört sin ryttare långt framom hans
män. När Florens det märkte, vände han hastigt om och red
med fälld lans mot sin förföljare; men han hade här fått en
värdig motståndare, ty då de så redo sperr mot hvarandra,
splittrades bådas lansar, utan att någondera vacklade i sadeln.
Florens skyndade då att draga sitt svärd och gaf dermed sin
fiende ett så väldigt hugg öfver hjelmen, att han med klufvet
hufvud störtade af hästen. Nu voro hedningarne Florens helt
nära, och då han fann det vara honom omöjligt att ensam mäta
sig med så många, kastade han sig med ett raskt hopp på den
dödade hedniske konungens häst, och med dess tillhjelp var han
snart åter undan sina förföljare och inkom lyckligt till staden,
der han med stort jubel blef emottagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
