Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260
KEJSAR OČTAVIANUS.
mens visade en synnerlig förnöjelse att återse sin fosterson och
hörde med förvåning, huru denne igenfunnit sina föräldrar och
hvilken förnäm man han blifvit. Gladast af alla blef dock
Marsebilla, som nära sörjt sig till döds öfver sin älskares öde; och
då hon nu så oförväntadt fick honom åter, sjönk hon i hans
famn, och blott med kyssar och tårar kunde hon yttra sin glädje.
Leo hade emedlertid öfverlemnat den fångne sultan åt
konung Dagobertus, som icke gjorde honom något ondt, utan
lofvade honom lif och frihet, om han ville afsvärja sin falska
tro och öfvergå till den kristna. Marsebilla, som redan blifvit
omvänd, fördes ock nu till sin fader och begynte undervisa
honom i den nya lära hon inhemtat, och såsom hon alltid
varit honom synnerligen kär, blef hennes lära det äfven, så att
bådas dop kunde på samma dag förrättas af den fransyske
biskopen. Straxt derefter blef Florens’ och Marsebillas bröllopp
i elfva dagar firadt med stor högtidlighet. Sultan erhöll
sedermera af konung Dagobertus ett helt landskap till sitt
underhåll; dock tillstaddes han icke att lemna hans hof, der han
genom sina goda och visa råd blef konungen mycket nyttig och
af honom högt aktad.
När nu brölloppshögtidligheterne voro slutade, ville kejsar
Octavianus återvända till Rom med sin gemål och sina barn;
men konung Dagobertus bad så enständigt, det Florens ännu
någon tid måtte få förblifva hos honom, att denne till slut
måste lofva att i trenne år stadna qvar i Frankrike. De öfrige
reste till Rom, der kejsaren lät bevisa sin återfunna gemål de
största hedersbetygelser och satte på hennes hufvud den
dyrbaraste krona i riket fanns, hvarvid ock prins Leo blef af sin
fader med stor högtidlighet slagen till riddare. Han längtade
nu högeligen att få utmärka sig i denna sin nya värdighet, och
då det berättades honom, att konungen i Spanien ämnade
anställa ett stort tornerspel, dit han inbjudit så många riddare,
som ville antaga hans kallelse, begaf sig ock Leo dit. När
han här visade sig med eu rustning, strålande af ädla stenar,
infattade i fint arabiskt guld, och med ett lejon till
hjelmprydnad, förvånade sig alla öfver den ståteliga riddaren och undrade
hvem han kunde vara, ty der var ingen som kände honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
