Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kejsar Octavianus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KEJSAR OCTAVIANUS.
259
hedningarne allesamman nedgjorda eller måste rädda sig med
flykten, och Leo skyndade att lossa de båda fångarnes band.
På hans fråga, hvilka de voro, yppade de sina namn, då Leo
frågade kejsaren, om han icke hade någon gemål eller några
barn, dem han längtade att återse. Kejsaren svarade: »Väl
har jag haft en skön, from och dygdig gemål, men genom min
egen obillighet är jag henne beröfvad, och allt det onda, jag
sedan lidit, är väl blott ett straff för hvad jag emot henne
brutit.» Leo ställde sig helt okunnig och frågade, huru dermed
tillgått, då kejsaren berättade, huru han, förledd af sin moder,
förskjutit sin gemål och sina barn, men huru hans moder
någon tid efteråt fallit i vansinne och dervid bekänt hela sin
illfundiga tillställning, hvarefter kejsaren förgäfves sökt sin gemål
och sina barn öfverallt. När Leo det hörde, skyndade han att
till sin moder föra kejsaren, hvilken genast igenkände henne,
men af glädje att så oförväntadt få återse henne, och tillika af
ånger öfver hvad han mot henne begått, blef så häpen, att han
ej kunde yttra ett ord. Kejsarinnan föll honom då i famnen,
försäkrade att hon gerna förläte honom, blott han hädanefter
hade henne kär, och kysste honom så kärligen väl hundrade
gånger. Kejsaren frågade henne, hvem den tappre riddaren
var, som befriat honom, och då kejsarinnan svarade, att det´
var hans och hennes son, tog han ynglingen hjertligt i famn
och kunde ej se sig mätt på hans stolta utseende. Men nu
ville ock kejsarinnan veta, hvem hans följeslagare vore,
tilläggande, att han liknade deras son Leo, som vore han dennes
tvillingbroder. »Det är han sannerligen ock,» svarade kejsaren;
Ȍtminstone har jag trott mig kunna sluta dertill af hvad han
berättat mig.» Och nu omtalte kejsaren allt hvad han af
Florens fått veta om dennes öden, och då kejsarinnan hörde hvarest
han af Clemens blifvit funnen och tiden, då detta skett, samt
såg hans stora likhet med Leo, kunde hon ej längre tvifla, att
äfven han var hennes son, föll honom så om halsen och kysste
honom hjertligen med stor glädje.
De begåfvo sig derefter allesamman till Paris, der de med
mycken fröjd blefvo emottagne af konung Dagobertus, som
trott sig aldrig mera få se kejsaren och Florens. Äfven Cle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
