Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hildegardis och Talandus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HILDEGARDIS OCH TALANDUS.
267
delen af slottet inreda ett rum så hemligt, att ingen visste
hvar det fanns, på det ingen måtte kunna förråda dem för
konungen. Talandus var ej sen att efterkomma denna hennes
begäran, och så snart det nya rummet var inredt och dess
trenne dörrar med starka bommar försedde, infann han sig
åter hos drottningen för att bedja henne uppfylla sitt löfte.
Hon tillsade honom då att visa henne vägen till det omtalta
rummet; men så snart han väl satt foten inom den innersta
dörren, skyndade hon att tillbomma denna, och likaså de båda
öfriga, så att Talandus nu var i säkert förvar.
Här fick han sitta så länge, att kärlekstankarne väl kunde
förgå honom; men då tiden för konungens återkomst instundade,
och Talandus fruktade ett svårt straff, om hans broder finge
veta orsaken, hvarför han satt fången, begynte han så ifrigt
och bevekande bedja Hildegardis om sin befrielse, att hon till
slut, i glädjen tillika öfver sin herres hemkomst, lät gifva
Talandus lös samma dag konungen väntades.
När nu denne anlände, skyndade Talandus att vara honom
till mötes före drottningen, och då Karl frågade hvarföre han
såg så blek och afmagrad ut, svarade han, att det kom sig af
fängelseluften, emedan hans svägerska hållit honom en lång tid
instängd, derföre att han velat förhindra hennes lösaktiga och
skamliga lefnad. Konungen trodde honom och befallte i första
harmen sina tjenare att dränka drottningen; men hon hade
blifvit varnad och gömt sig undan. Dock upptäcktes sluteligen
hennes gömställe, och nu gaf konungen befallning, att man skulle
leda henne ut i villande skog och der utstinga hennes ögon.
Men när detta skulle verkställas, kom oförseendes, dock genom
Guds synnerliga försyn, en riddare den vägen med budskap till
drottningen från hennes syster, grefvinnan Adelgunda. När han
förnam i hvilken lifsfara drottningen var, frälste han henne ur
drabanternes händer och gaf dem i stället en hund, hvars ögon
de kunde utrifva och visa konungen, såsom vore de hans
gemåls.
Sedan drottningen, genom Guds nåd, på detta sätt blifvit
räddad, drog hon bort till Rom, jemte en ädel jungfru, Rosina
von Bodmen benämd, och öfvade der läkarekonsten, hvarom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
