Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Grisilla - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRISILLA.
281
gemål, så vill jag ock, att J skolen lofva mig och det troget
hålla, att hvilken jag nu väljer till brud, henne skolen J hålla
i vördnad och ära såsom eder herres gemål, hon må vara en
kejsares eller en torpares dotter.»
Detta lofvade hans undersåter med gladt mod, och herr
Volter lät nu utropa dagen, då hans bröllopp skulle stå,
hvilket behagade alla synnerligen väl, och skiljdes de så åt för
den gången. Men herr Volter lät göra alla tillredelser, som
behöfdes till ett stort och präktigt bröllopp.
Icke långt från hufvudstaden låg ett litet torp, der en
fattig och ringa man bodde, som hette Janiculus 12). Han hade
en dotter, benämd Grisilla 13), skön och älskelig till sitt yttre,
och from i hjertat, dygdig och sedesam, så att i dessa delar
ingen annan jungfru kunde henne öfvergå. Hon var uppfödd i
armod och visste icke af några goda dagar, men var dock nöjd
i sin fattigdom, rask och omtänksam, så att hon med sitt
arbete uppehöll sin gamle fader. Om dagen vallade hon i
skogen sin faders får och spann derunder flitigt på sin slända, och
då hon om aftonen kom hem, hade hon alltid med sig örter
och bär och annat, som hon visste kunna vara den gamle
nyttigt eller behagligt. Väl fick hon sofva utan dunbädd, men
hennes barnsliga dygder, hennes ömhet och omtanka för den
gamle fattige fadern bäddade dock åt henne ett godt läger. Herr
Volter hade ofta sett henne under sina jagtfärder, och hennes
skönhet, hennes sediga, oskyldiga väsende hade mycket
behagat honom, så att, då han nu, enligt sina undersåters önskan,
skulle välja sig en gemål, föll det honom i sinnet, att han ville
hafva henne och ingen annan.
Emedlertid var dagen snart inne, då brölloppet skulle stå,
och ännu visste ingen, när bruden skulle komma eller hvem
hon var.
Hvar och en undrade storligen häröfver, men herr
Volter lät under tiden göra guldkronor och ringar, dyrbara
bälten, präktiga kläder och annat, som anstod en furstelig brud,
alltsammans så, att det skulle passa Grisilla. När nu den
utsatta brölloppsdagen var inne och allt ordnadt på det
praktfullaste, så red markgrefven ut med en stor skara af riddare,
svenner, fruar och jungfrur, att möta sin brud, om hvilken ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
