Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Grisilla - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
GRISILLA.
sätta på ett hårdt prof den lydnad och undergifvenhet, hans
husfru lofvat honom. Han gick in i rummet, der hon låg med
barnet, antog en sträng uppsyn och sade: »Du minnes väl,
Grisilla, huru du är kommen i mitt hus, och har väl ännu icke
förgätit den ringhet, hvari du är uppfödd, innan du kommit
till så stor makt och ära. Mig är du ännu alltid lika kär, men
icke så min adel, som nu, då du blifvit mor och dina barn
skola ärfva riket efter mig, förtryter, att ädlingar af hög börd
skola blifva en torpare-dotters afkomma underdåniga. Jag har
alltid lefvat i fred och god sämja med mina undersåter och vill
äfven göra det hädanefter. Derföre får jag icke behandla ditt
barn efter min egen önskan, utan jag måste efterkomma mitt
folks vilja, ehuru aldrig någonting varit mig så svårt, som det
jag nu nödgas göra. Dock ville jag icke göra det utan din
vetskap, och frågar dig derföre, om du vill gifva ditt samtycke
med den undergifvenhet, som du lofvade mig, innan jag tog
dig till min hustru ?» Då Grisilla det hörde, svarade hon
tåligt och ödmjukt, och utan hvarken suckar eller tårar, ej heller
kunde man se någon förändring i hennes ansigte: »Du är min
herre, och mitt barn är också ditt; derföre gör med ditt eget
hvad dig täckes. Aldrig skall något misshaga mig, som dig
behagar. Jag begär intet att hafva, derföre fruktar jag icke
att något mista. Dig har jag fäst i mitt hjerta så hårdt, att
du aldrig kan slitas derur så länge jag lefver; men ingenting,
som dig behagar, skall vara mig svårt att samtycka eller
efterkomma.»
Detta svar fägnade herr Volter mycket; men han lät sig
ändock ingenting märka, utan låtsade sig ännu alltid vara
sorgsen och bedröfvad, då han gick ifrån henne.
En liten tid efteråt sände han till henne en sin tjenare,
hvilken han visste sig kunna lita på och hvilken han
underrättat om sina afsigter både med Grisilla och barnet. Denne
kom till henne sent en natt och bad henne icke förtänka
honom, att han nödgades fullgöra sin herres befallning och taga
hennes barn ifrån henne. Grisilla, som redan förut af
markgrefvens ord anat, att man ville förgöra hennes barn, fann
denna sin fruktan nu ytterligare bekräftad genom budets an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
