Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Grefvinnan af Rosilien - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
293
GREFVINNAN AF ROSILIEN.
När grefvinnan det hörde, aktade hon sig noga, att icke
grefven måtte upptäcka henne, men gjorde under tiden
bekantskap med enkan, hvilken hennes värdinna hade omtalat, och
då hon fann både henne och hennes dotter vara fromma,
ärbara och dygdiga qvinnor, gaf hon dem förtroende af sina öden
och lofvade att gifva dottren en rik brudskatt, om hon ville
bistå henne att vinna hennes mans hjerta. Härtill’ voro både
moder och dotter villiga, och det blef beslutadt, att när grefven
dernäst skref till den unga jungfrun om sin kärlek, skulle hon
svara honom, att om grefven ville sända henne guldringen med
den ädla stenen uti, han bar på sitt finger och hvarpå hon
visste, att han satte ett högt värde, så ville hon tro, att han
hade henne kär och ville då samma afton emottaga honom i
sin kammare.
När grefven det hörde, besinnade han sig icke länge, utan
sände strax ringen till jungfrun, som genast, enligt deras aftal,
lemnade den åt grefvinnan, och när timman inföll, som
jungfrun utsatt att emottaga grefven, gick grefvinnan in i jungfruns
rum, och som det hela tiden var mörkt derinne, ånade icke
grefven, att det varit någon annan än hans älskarinna, som
emottagit honom. Men grefvinnan gaf jungfrun den rika
brudgåfva, hon lofvat henne, och öfvertalade henne att med sin mor
genast resa ur staden till en af sina slägtingar i en aflägsen
ort, på det hon måtte undkomma alla vidare besök af grefven.
Sjelf lefde grefvinnan i största hemlighet i sitt herberge,
afbidande följderne af sitt sammanträffande med sin man.
Någon tid derefter gjorde Florentinerne fred med sina
fiender, och då kommo ytterligare uppmaningar från grefvens
undersåter, att han måtte återvända hem, och då han nu fick
veta,
att hans hustru rest ur landet, tog han afsked af
Florentinerne och begaf sig hem, der han fann allt i god ordning,
hvarför hans undersåter, både adel och allmoge, med en mun
prisade grefvinnan, som hade allt detta så väl beställt, men
klagade öfver, att hon nu öfvergifvit dem, utan att någon visste
hvar hon var.
Allt detta fick grefvinnan veta i Florens, men förhöll sig
likväl stilla till dess hon blifvit förlossad med tvenne sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
