Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Om fyra Köpmän - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308
OM FYRA KÖPMÄN.
bedja eder, som en god vän, att emottaga och under min
frånvaro väl förvara på det säkraste stället i edert hus. När jag
kommer tillbaka, vill jag gerna förskylla det omak J derför
hafven.» Den fromma hustrun, som icke anade något försåt häri,
svarade vänligt: »Det vill jag gerna göra, och skall jag sätta
kistan i min egen sängkammare, på det hon måtte blifva så
mycket säkrare förvarad» 6).
Då lät den gamla bära kistan till Ambrosii hus, och hade
den förrädiske köpmannen, som låg deri, väl försett sig med
mat och dryck, och kunde läsa kistan upp och igen när han
ville. Då nu natten var inne, och han förnam, att Ambrosii
hustru, hennes barn och folk lågo i sin bästa sömn, öppnade
han kistan och såg sig väl om i kammaren, och blef så varse,
att Ambrosii hustru låtit ett skrin, hvari hon hade sina
klenoder, stå öppet. Derur tog köpmannen en pung stickad med
perlor, ett förgyldt silfverbälte och en ring med en skön
ametist. Då månen sken så klart, att man väl kunde se öfver
hela kammaren, gaf köpmannen noga akt på husfrun, som låg
der i sängen med sin dotter, och voro båda fallna i djup sömn.
Modren hade lagt sin ena arm utanpå täcket, och på den
armen hade hon en liten svart vårta 7), för hvilken hon storligen
blygdes. När köpmannen märkt detta tecken och tagit till sig
de nämda klenoderne, gick han helt sakta tillbaka i kistan igen
och tyckte sig nu vara säker på sin sak, när han hade sådana
bevis att anföra för Ambrosius.
På tredje dagen derefter kom, såsom aftaladt var emellan
köpmannen och den gamla, denna åter till Ambrosii hustru och
sade till henne, det hon kände sig så illamående, att hon
afstått från sin föresatta resa, och bad derföre att få återhemta
sin kista, hvilken ock straxt fördes tillbaka till hennes hus, då
köpmannen med glädje lemnade sitt gömställe och gaf den gamla
de 300 gyllen han lofvat henne, och skiljdes de så ifrån
hvarandra.
När nu Johan begått detta streck, töfvade han icke länge,
utan begaf sig genast på vägen till Paris, och då han anländt
dit och fann Ambrosius ännu qvar i samma herberge, tog han
honom afsides och sade till honom: »Du är min gode vän, der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
