Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MELUSINA.
323
9.
Melusina.
Sagan om Melusina, som spridt sig till nästan alla europeiska län
der, har troligen, likasom så många andra dylika, sitt första upphofi en
folksägen, hvilken varit gängse i trakten kring slottet Lusignan, som
legat vid Vienne-floden i Poitou i Frankrike, 4 à 5 lieues från Poitiers,
och utgjort stammborgen för den berömda fransyska ätten af samma
namn, hvaraf en gren ernådde konungavärdigheten af Jerusalem och
Cypern. Då hertig Johan af Berry (död 1416), en son af konung Johan II
i Frankrike, hade intagit slottet Lusignan, skall hans sekreterare Jean
d’Arras år 1387 erhållit befallning att samla alla sägner rörande feen
Melusina (se PAQUOT, Mémoires pour servir à l’histoire
litteraire des XVII Provinces des Pays Bas. Louvain 1763. II, 403),
som redan då ansågs hafva byggt slottet, ehuru dettas egentelige
uppbyggare skall varit en Hugo II af Lusignan, som, enligt några (MORERI,
Le grand Dictionnaire Historique. Amsterdam 1740. V. 304),
lefvat i 9:de seklet och enligt andra (BULLET, Dissertations sur la
Mythologie Françoise &c. Paris 1771. s. 18), i det 12:te. Stephan,
en Dominikaner-munk af ätten Lusignan i 16:de seklet, upptog
sedermera dessa berättelser i sin historia om nämde ätt och gaf härigenom
feen Melusina en sådan glans, att flere af Frankrikes förnämsta familjer,
såsom husen Luxembourg, Rohan och Sassenage, sökte visa sin härkomst
från henne (BULLET, l. c., s. 9). Serville, som försvarade slottet
Lusignan för Engelsmännens räkning emot hertigen af Berry, skall, enligt
hvad JEAN D’ARRAS berättar, hafva försäkrat hertigen, att tre dagar före
slottets uppgifvande hade en stor hvit och blåfläckig orm under natten
inkommit i hans sängkammare, oaktadt dess dörrar voro stängda, och
hade flere gånger slagit med stjerten emot fötterne till sängen, der han
legat jemte sin hustru, hvilken dervid icke visat någon förskräckelse.
Sjelf hade han deremot blifvit ganska häpen och fattat sitt svärd, då
ormen hastigt förvandlat sig till en qvinna och sagt till honom: »Huru,
Serville, du som varit med i så många slagtningar och belägringar, är
du rädd? Vet, att jag är denna borgs herrskarinna, att jag byggt
den, och att du snart måste uppgifva den.» Sedan hon sagt detta, hade
hon åter antagit ormskepnad och halkat undan hans ögon så hastigt, att
han ej blifvit det varse (KEIGHTLEY, Mythologie der Feen und
Elfen; übers. von WOLFF. Weimar 1828. II, 347). Ännu vid kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
