Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324
MELUSINA.
Carl V:s besök i Frankrike år 1539, berättar BRANTOME (död 1614) i sin
Eloge du Duc de Montpensier, voro en mängd sägner om Melusina
gängse i trakten kring slottet Lusignan, der kejsaren uppehöll sig några
dagar för att jaga dofhjortar, hvilka voro ovanligt talrika i den
vidsträckta parken. Qvinnor, som brukade tvätta kläder i brunnen vid
slottet, försäkrade, att de flere gånger sett Melusina komma dit för att
bada, och hade hon då visat sig som en ovanligt skön qvinna i
enkedrägt. Andra sade, att de någon gång, ehuru högst sällan och då alltid
om lördagarne vid aftonsångs-tiden, sett henne bada sig med halfva
kroppen af en skön qvinna och den andra hälften af en orm. Äfven hade
man sett henne vandra fram och åter fullt klädd och med majestätisk
hållning, samt stundom visa sig på öfversta spetsen af stora slottstornet
som hälften qvinna och hälften orm. Då någon stor olycka skulle hända
i riket, eller någon regementsförändring förestod, eller då någon af
hennes slägt eller af Frankrikes konungar skulle dö, hörde man henne
alltid tre dagar förut trenne gånger upphäfva ett gällt skrik. Då
sedermera slottet Lusignan förstördes, på hertigens af Montpensier befallning,
hvilken år 1574, efter fyra månaders belägring, intog det från
hugenotterne, som 1569 under Telignys befäl satt sig i besittning deraf, skall
man flere dagar förut hört af Melusina de förfärligaste rop.
Äfven i
Baden förekomma sägner om Melusina ’).
-
Hvem denna Melusina egenteligen varit, som bibehållit sig så länge
i folksägnerna och vunnit en så vidsträckt ryktbarhet, derom har man
många olika gissningar. MoReri (l. c.) vill i henne igenfinna Melisende,
konungens af Jerusalem och Cypern Aimery I:s af Lusignan (1194—1205)
dotter, som varit förmäld med Raimond II af Poitiers, furste af
Antiochia och grefve af Tripoli. Sr. HERMINE (Echo du Monde Savant
1839 N:o 461, s. 495) påstår åter, att namnet Melusina egenteligen
vore att förstå såsom Mère Lusignan, och att den rätta Melusina vore
Gottfried I:s af Lusignan år 1229 aflidna gemål, af ätten Chabot och
arfvinge till Vouvant, Roche, Ferriere och la Greve. BULLET (l. c. s. 17,
21) har deremot sökt visa, att sagan om Melusina egenteligen har sin
grund i en celtisk ordlek. Roten till detta namn vore nemligen celtiska
ordet Melys, juf, angenäm; men nu funnes äfven ett annat celtiskt ord
Llysowen, eller sammandraget Lusen, som betydde ål, orm. Detta ord
med prefixet me, det fransyska mi (till hälften) skulle således betyda en
varelse till hälften orm, hvarigenom föreställningen om Melusina, såsom
varande till hälften en skön qvinna och till andra hälften en orm skulle
uppkommit.
I Anzeiger für Kunde der teutschen Vorzeit, utgifven af
MONE (VI:e Årg. s. 431–435), äro införda utdrag ur en å
stadsbibliotheket i Amiens befintlig handskrifven dikt om Melusina, vid hvars slut
förf. gifvit tillkänna, att man borde kalla hans arbete Le romant de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
