Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MELUSINA.
329
och vällärd man, besynnerligen mycket förfaren i stjernornas
lopp, så att han visste förutsäga många ting, som komma skulle.
I hans grannskap bodde en annan grefve, af Forst benämd,
som hade många barn och få egodelar, men var en skickelig
herre, som genom sin kloka hushållning visste bereda sig till-
- räcklig bergning af sina ringa inkomster. Efter som han var
beslägtad med grefve Emmerich och förde med honom samma
sköldemärke, blef denne betänkt uppå, huru han skulle kunna
hjelpa honom att försörja sina många barn. En gång bjöd
grefve Emmerich honom till ett stort gästabud, dit tvenne af
hans söner, båda vackra och väl uppfostrade ynglingar, åtföljde
honom. Den ene af desse, som kallades Reimundt 7),
behagade grefven särdeles väl, och han bad hans fader lemna honom
denne, såsom sin egen son, hvilket grefven af Forst gerna
biföll; och då gästabudet var slut, skiljdes de åt, och den unge
grefve Reimundt blef qvar hos grefve Emmerich.
Någon tid derefter ville grefve Emmerich, enligt sin vana,
rida till skogen för att jaga, och hans unge frände Reimundt
åtföljde honom, jemte 20 jägare. Under jagten funno de ett
ovanligt stort vildsvin, hvilket bet ihjel flere af hundarne; detta
vildsvin förföljde de hela dagen, och derunder skingrades de
jagande, så att sluteligen ingen var qvar hos grefve Emmerich
mer än Reimundt. Medan de redo tillsammans genom skogen
inföll natten, då grefven noga besåg stjernornas ställning och
sade derefter till Reimundt: »Huru underligt är det icke, att
en missdådare skall kunna komma till stor ära och värdighet
för begångne missgerningar!» Reimundt frågade, huru grefven
nu kom på sådane tankar; då svarade denne: »Vet, att i denna
natt och denna stund skall en tjenare bringa sin herre om
lifvet, och genom denna missgerning skall han komma till stor
ära och värdighet, och blifva den ypperste bland hela sin slägt.»
Reimundt svarade intet härtill, och de redo vidare till dess de
funno en eld, hvilken herdar hade upptändt om aftonen, men
gått ifrån. Här stannade de, stego af hästarne och värmde sig
vid elden, ty det hade blifvit kallt. Hastigt hörde de en
vildgalt bryta sig fram genom skogen; han hackade tänderna
samman, fradgades i munnen och var mycket uppretad. Grefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
