Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 9. Melusina
- Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MELUSINA.
335
till virke, berg undansprängdes, djupa grafvar anlades, och en
stark grundmur uppfördes, hvaruppå sedermera byggdes ett
stort, fast och ståteligt slott, och fortgick byggnaden deraf så
hastigt, att invånarne i trakten deromkring högeligen deröfver
förundrade sig. Men då slottet var fullfärdigt både utan och
innan, så att Reimundt med sin husfru kunde der inflytta, gaf
Melusina detsamma namnet Lusinia för att påminna om
hennes eget namn. Och var det intet slott i hela trakten
deromkring, som i fasthet eller skönhet kunde mäta sig med detta 11).
*
Nu var tiden inne för Melusina, att hon födde sin
förstfödde son, hvilken kallades Uriens och hade ett underligt
ansigte, mera bredt än långt, en sällsam färg på ögonen, hvaraf
det ena var rödt och det andra grönt, en stor mun och långa
öron, men för öfrigt en stark och välskapad kropp.
Äfven de följande åren födde Melusina söner. Sin andre
son kallade hon Bedes. Han var i allt öfrigt välskapad, utom
att hans ansigtsfärg var så röd, att den sken som eld.
Den tredje sonen kallades Giort, mot hvars utseende
ingenting var att anmärka, utom att hans ena öga satt något
högre upp än det andra.
Den fjerde sonen Antonius hade ett märke, liknande en
lejonklo, på sitt ena kindben och långa skarpa naglar på
händerne, samt var luden och så förfärlig till utseendet, att en
och hvar bäfvade för honom.
Den femte, Regnert, hade allenast ett öga, som satt fram
i pannan, men hvarmed han såg mycket bättre än andra med
tvenne ögon.
Den sjette, Goffrio, hade en tand, som stod honom ur
munnen likasom en vildsvinstand, hvaraf han ock sedan
kallades Goffrio med Tanden. Han blef en mäktig, stark och
lycklig krigshjelte.
Den sjunde, Frogmundt, var i allt annat välbildad, utom
att hans näsa var hårig, likasom om den varit öfverdragen med
ett vargskin.
Den åttonde, Horibel, hade tre ögon, log ej oftare än det
gick illa, och var ond i tankar, ord och gerningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 12 19:04:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0349.html
