Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MELUSINA.
345
oförseende kommo tillsammans, då hade vi glädje och lust af
hvarandra; men nu är allt om vändt: vår glädje är bytt i sorg,
vår styrka i vanmakt, vår lycka i olycka, vår sällhet i elände,
vår tröst i bedröfvelse, vår frihet i träldom. Gud förlåte dig
hvad du emot mig brutit, ty derför måste jag plågas till den
yttersta dagen.»
När Reimundt hörde denna klagan af Melusina, som han
ännu alltid hade högeligen kär i sitt hjerta; då förgick honom
all vrede, och af sorg och ånger öfver hvad han sagt och gjort
var han nära döden. Men då folket i slottet hörde, att de
skulle mista sin goda fru, som de alla på det högsta älskade,
då begynte de allesamman bittert gråta, både fruar och
jungfrur, riddare och svenner, tjenare och tjena rinnor, och Reimundt
föll på knä för sin hustru och bad henne med de bevekligaste
ord förlåta honom hans stora missgerning mot henne.
Melusina svarade: »Gud vare dig nådig så visst som jag
förlåter dig. Bed alltid Gud för mig, jag vill icke förglömma
dig; men aldrig ser du mig åter.» Och med dessa ord sprang
hon upp i ett fönster öfverst i tornet, öppnade det och såg
neder i djupet, men vände sig derpå med blidt anlete till sin
man och sade: »Nu välsigne dig Gud, du ende som varit mig
kär! Välsigne dig Gud, min sällhet och min glädje! Välsigne
dig Gud, min kärlek, min lust och min ära! Välsigne dig Gud
min ljufva engel! Välsigne dig Gud, min utvalde, min hulde,
min käraste vän! Välsigne eder Gud, allt mitt folk! Välsigne
dig Gud, du stolta slott Lusinia, som jag uppbyggt! Välsigne
eder Gud, alla mina vänner, hvilkas minne jag bär i mitt
hjerta! Välsigne eder Gud, alla, alla!»
Sedan Melusina så välsignat dem alla, kastade hon sig ut
genom fönstret och blef i samma ögonblick förvandlad i en
ofantelig orm, som for tre gånger fram och åter öfver
slottet och sedan under ett sorgligt rop försvann i luften.
folket blef vid denna syn högeligen häpet och förskräckt, men
sörjde länge sin goda fru och tyckte det sedan aldrig blifva så,
som i hennes tid.
Allt
Reimundt blef af sorg likasom från sina sinnen. Då han
såg sin maka försvinna ur hans åsyn, ropade han efter henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
