Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346
MELUSINA.
»Välsigne dig Gud, min älskade brud, min vän och min krona!
Välsigne dig Gud, min lefnads ljus, min sällhet och tröst!
Välsigne dig Gud, min enda glädje! Nu är min lycka förbi, och
frid får jag aldrig mera!»
Sedermera såg ock ingen honom glad ända till hans död.
Hvad Melusina sagt honom i afskedsstunden lade han noga på
minnet. Sin son Horibel ville han väl icke sjelf förgöra, men
hindrade också icke, att hans underhafvande, hvilka likaledes
hade hört Melusinas olycksspådom, dödade pilten. Åt de båda
yngsta barnen, som ännu lågo i vaggan, skaffade Reimundt hvar
sin amma, och hände flere gånger, att Melusina kom under
natten in i rummet, der barnen lågo, tog dem upp ur sängen,
värmde dem för elden och gaf dem di. Når ammorna
berättade detta för Reimundt, blef han något uppmuntrad, emedan
han hoppades att på detta sätt ännu en gång få återse sin
Melusina. Han vakade derföre hos barnen hela nätterna igenom
och väntade; men så länge han var i rummet lät aldrig
Melusina se sig der. Emedlertid vexte Didrik och Reimundt så
mycket på en månad, som andra barn på tre, och många
mente, att sådant skedde derföre, att Melusina sjelf gaf dem di 14).
Medan allt detta tilldrog sig, hade Goffrio landat vid
kusten af Albanien, der en väldig jätte satte hela trakten i
förskräckelse. Så snart Goffrio fick höra talas härom, beslöt han
att uppsöka jätten, men kunde med svårighet få någon
vägvisare, emedan alla hade den största fruktan för detta vidunder.
Sluteligen träffade han likväl en person, som åtog sig att följa
honom till jättens vanliga bostad, ett högt berg. Sedan de
hunnit detsamma, begynte vägvisaren hastigt att skälfva i hela
kroppen,
och då Goffrio frågade honom om orsaken härtill, kunde
han i sin förskräckelse icke få fram ett enda ord, utan pekade
allenast uppåt berget. Nu såg Goffrio huru jätten satt der på
en hög sten och solade sig. Då jätten fick syn på honom, gick
han utför berget honom till mötes och ropade: »Hvem är du,
som så förväget dristar att besöka mitt berg, och hvad vill du
mig?» Goffrio svarade: »Jag är Goffrio med Tanden från
Lusinia och är hitkommen att afhugga ditt gudlösa hufvud.» Vid
dessa ord lade han till med sin lans och red så häftigt sperr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
