Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
348
MELUSINA.
den yngsta af döttrarne, hade då uppmanat sina systrar att
hämnas detta på fadren, hvilken de instängt här i berget, der
han äfven slutat sina dagar. *
Till straff för denna hämd emot deras egen fader hade
Prisena pålagt sin yngsta dotter, Melusina, att hvarje
lördagsafton blifva till hela nedra hälften af sin kropp förvandlad till
en orm, hvilket hennes straff skulle räcka så länge till dess
hon funnit en man, som med henne trolofvat sig och dervid
svurit att hvarje lördag lemna henne allena och aldrig
bespeja hvad hon då företoge sig, samt obrottsligen hållit denna
ed ända till dess hon med honom fått tolf barn. Då vore
hennes förbrytelse mot sin fader försonad, och hon blefve sedan
fullkomligt såsom andra menniskor. Men bröte hennes make
sin ed, så skulle det henne pålagda straff icke upphöra förr än
på den yttersta dagen.
Den andra systern Melior 17) blef instängd i ett bergsslott
uti Armenien och skulle der vakta en förtrollad falk. En
riddare af ädel börd, som hade nog mod att besöka detta slott
och i trenne dagar och trenne nätter vakta falken, utan att
något ögonblick låta sig öfverraskas af sömn, skulle ega
rättighet att till Melior ställa en begäran, som måste honom
beviljas, utom så vida den rörde hennes egen person; men
insomnade han under sin vakt, om också blott ett ögonblick, så
blefve han sjelf förtrollad och skulle förblifva hos Melior, såsom
hennes slaf, ända till den yttersta dagen.
Den tredje och äldsta systern Palestina 18) blef dömd att
i ett högt berg i Aragonien bevaka sin faders skatter, hvilka
endast kunde vinnas af en riddare utaf Prisenas egen slägt, som
med våld eröfrade dem, utan att någonsin erfara en känsla af
fruktan vid alla de gräsligheter, som funnos i berget.
* Goffrio blef högeligen förvånad vid läsningen af allt detta,
emedan han väl förstod, att det var om hans egen moder och
hennes systrar, som skriften på taflan handlade. Han skyndade
nu att uppsöka jätten, hvilken han lyckligen dödade, och
befriade sedan en mängd fångar, som denne instängt i berget.
Då folket i Albanien sålunda såg sig befriadt från detta
vidunder, som så länge satt dem i förskräckelse, ville de af tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
