Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MELUSINA.
349
samhet göra Goffrio till sin konung; men han längtade hem,
att för sin fader förkunna den upptäckt han gjort, och med
detsamma söka vinna hans förlåtelse för uppbrännandet af
klostret Mallier och för brodrens död. Han seglade derföre hemåt
igen och ankom lyckligen till samma hamn i landet Garanda,
hvarifrån han utseglat.
Då nu Reimundt erfor sin sons hemkomst och den modiga
bragd han utfört mot jätten i Albanien, red han honom till
mötes och emottog honom med stor heder, samt gjorde honom
inga förebråelser för klosterbranden, emedan han lofvat
Melusina att förlåta honom derför. Men i stället berättade han
under många bittra tårar, huru han förlorat Melusina. Då
Goffrio detta hörde, greps han af en stor hjertats ångest,
emedan han fann, att hans egen missgerning närmast vållat denna
olycka. När han lik väl förnam, att det varit grefven af Forst,
som egenteligen föranledt densamma, blef han upptänd af den
häftigaste förbittring mot denne sin farbroder, samt skyndade i
vredesmod till hans slott, der han fann honom sittande till bords
i stora slottssalen. Förskräckt för Goffrios bistra utseende och
anande orsaken till hans ditkomst, drog sig grefven tillbaka,
men föll dervid ut genom ett fönster och slog sig till döds.
Goffrio tog nu slottet i besittning, men ville likväl icke behålla
det för egen räkning, utan lät hylla sin yngste broder Reimundt
såsom grefve till Forst.
När nu deras fader fick veta denna Goffrios nya
våldsgerning, blef han ännu djupare bedröfvad än förr, och då han
besinnade, huru Goffrio, hvilken med sin vildsvinstand utgjorde
för honom en beständig påminnelse om det dråp han sjelf af
våda begått emot sin fosterfader, tycktes vara af Gud utsedd
att, genom de bittra sorger han tillfogade honom, straffa honom
för hvad han sjelf brutit mot sin fosterfader och sin maka,
ville han icke mera återse denne sin son, utan iklädde sig
pilgrimsdrägt och vandrade till Rom, att bikta för påfven och af
honom erhålla aflösning. Påfven ålade honom en lindrig bot,
hvarefter han begaf sig till klostret Montserrat 19) i Catalonien
och tillbragte der sina återstående dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
