Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350
MELUSINA.
Emedlertid öfvertog Goffrio styrelsen öfver sin faders
besittningar och satt i många år i ro på slottet Lusinia,
hvarunder han å nyo uppbyggde klostret Mallier långt präktigare än
förut, och sökte på detta sätt försona dess uppbrännande. Hans
bröder regerade under tiden i de länder, de förvärfvat sig:
Uriens på Cypern, Bedes i sitt grefskap Mark, Giort i
Armenien, Antonius i Lützelburg, Regnert i Böhmen, Reimundt
öfver sitt nya grefskap Forst, och Didrick öfver herrskapet
Portenach, hvilket Goffrio till honom öfverlåtit. Men efter någon
tid kom till Goffrio underrättelse, att hans broder Giort aflidit
i Armenien och blifvit efterträdd af sin son med samma namn.
Denne yngre Giort hade fått höra, att i ett bergsslott i
Armenien vore innesluten en underskön prinsessa, som vaktade en
förtrollad falk. Hvilken, som i trenne dagar och trenne nätter
vaktade denne falk utan att någonsin insomna, skulle af
prinsessan få begära hvad som helst, utom hennes egen person,
Den unge konungen beslöt att försöka detta äfventyr, och
begaf sig derföre till det berg, der det förtrollade slottet skulle
finnas. Vid foten af detta berg träffade han en gammal man,
för hvilken han yppade sitt ärende och bad honom blifva hans
vägvisare. Den gamle sökte afråda honom från hans
förehafvande; månge tappre riddare, som före honom försökt det,
sutte nu instängde i slottet till den yttersta dagen, emedan de
ej förmått fullgöra sin vakt; äfven om detta skulle lyckas
honom, borde han akta sig att ej låta sig förbländas af
prinsessans skönhet, så att han begärde henne sjelf, emedan detta
skulle blifva hans ofärd. Konungen lät dock icke afskräcka sig
häraf, utan steg af sin häst och bad den gamle föra sig till
den underbara falken. Den gamle förde honom då uppför
berget och genom slottsporten trapporna uppföre i en stor sal,
der falken satt på sin stång, och tyckte sig konungen aldrig
hafva sett något skönare djur af detta slägte. Han matade
honom och höll sedan troget vakt. Så snart han kände sig
hungrig eller törstig, uppkom alltid af sig sjelf ett bord med de
kostligaste rätter och drycker; men konungen aktade sig noga
att förtära mer än han nödvändigast behöfde, och drack intet
annat än vatten. Detta oaktadt, då det led inpå det tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
