Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
352
MELUSINA.
Melusina, till hälften qvinna och hälften orm, kretsa högt
öfver slottstornet. Detta förnyades de båda följande dagarne, och
då förstod Goffrio, att hans fader var blifven död. Han
lemnade nu styrelsen öfver Lusinia åt sin broder Didrick och
begaf sig till klostret Montserrat för att afhemta sin faders lik,
hvilket han med stor ståt sände till Lusinia att begrafvas i
slottskapellet derstädes 20). Men då Goffrio i Aragonien fått
anvisning på det berg, der hans moders äldsta syster Palestina
bevakade sin faders skatter, beslöt han att icke lemna landet,
innan han satt sig i besittning af dessa och med detsamma
förlossat sin moster, helst han ansåg sig vara den riddaren af
hennes slägt, hvilken, enligt hennes moders utsago, vore bestämd
att förlossa henne. En af Englands tappraste riddare, som
förut vågat försöket och, efter många svåra äfventyr, dem han
modigt och lyckligt genomgått, framträngt ända till sjelfva
hålan, der skatterne förvarades, hade der blifvit uppslukad af en
gräslig lindorm. Samma öde hade sedermera träffat en ungersk
riddare. Äfven Goffrio var det ej förbehållet att här lyckas, ty
under tillrustningarne till detta företag öfverraskades han af
döden, och än i dag har Palestina icke funnit sin förlossare* 21).
Anmärkningar.
1) En amtman på Staufenberg i Durbacher-dalen hade en son vid
namn Sebald. Då denne en gång sysselsatte sig med fogelfänge vid
foten af stora Stollen-berget, fick han från spetsen deraf höra den
ljufligaste sång. Ifrig att undersöka hvarifrån den kom, skyndade han
berget uppför och fann deruppe en underskön qvinna, som sade till honom,
att hon vore förtrollad och att han kunde förlossa henne. På hans
fråga, hvem och hvarifrån hon vore, svarade hon, att hon hette Melusina
och vore Himmel-Stollens dotter. Om han trenne dagar efter
hvarandra kl. 9 på morgonen komme till detta ställe och hvarje gång kysste
henne på båda kinderne och på munnen, utan att dervid känna någon
fruktan, i hvilken gestalt hon ock måtte visa sig, så vore hon förlossad
och skulle gifva honom en rik brudskatt, i fall han toge henne till sin
maka. Då han utan betänkande förklarade sig härtill beredvillig,
framträdde hon ur buskarne, der hon dittills varit till hälften gömd. Sebald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
