Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANMÄRKNINGAR.
353
betraktade henne nu nogare och fann, att hennes händer icke hade
några fingrar, utan blott en trattformig urhålkning, och att i stället för
ben och fötter slutade hennes kropp i en ormstjert; men för öfrigt var
hon ljuslett med blå ögon och fagert anlete. Han gaf henne med gladt
mod de första tre kyssarne, hvaröfver hon visade mycken fägnad och bad
honom väl afpassa den utsatta tiden dagen derpå. Sedan sjönk hon ned
i jorden, och Sebald gick hem. Följande dagen träffade han henne åter
den öfverenskomna timmen, då hon visade sig med drakstjert och
vingar. Han kysste henne dock äfven nu utan all fruktan; men då han
kom tillbaka tredje morgonen, hade hon ett grodhufvud, och
drakstjerten slingrade sig förfärligt kring hennes kropp. Sebald ryste för denna
gräsliga syn och sade, att om hon icke visade sig med menniskoansigte,
kunde han icke kyssa henne. Då utbredde hon med ett högt skrik sina
armar, hvarvid Sebald blef så förfärad, att han i fullt språng skyndade
berget utföre och stannade icke förr än han var hemma i borgen hos
sin fader, för hvilken han berättade hvad som händt honom. Två år
förgingo, hvarunder Sebald aldrig vågade besöka Stollen-berget. Fadren
ville nu gifta bort sin son och utsåg dottren till en amtsfogde i
grannskapet att blifva hans maka. Brölloppet firades på Staufenberg; men
just då alla som gladast suto vid brölloppsbordet, uppkom en remna på
taket i salen, och en droppe föll derifrån ned i Sebalds talrik. Denne
gaf ej akt derpå, utan förtärde hvad han hade på talriken och nedföll
genast död, och med detsamma såg man en liten ormstjert försvinna
genom springan på taket.
En vallqvinna, som lefde ännu i början af detta århundrade, har
försäkrat, att då hon år 1779 som femtonårig flicka tjenade på
Eisenbühl i Durbach, har hon ofta sett Melusina. Vid Stollen-skogen är ett
ställe kalladt De tolf stenarne, der Melusina visat sig för flickan och vid
Wolfsloch (Varghålet) fört henne in i Stollen-berget. Vid ingången lågo
trenne ofantliga jättar, väpnade med spjut och harnesk, och sofvo. Då
flickan och hennes ledsagerska kommo längre in i berget, sågo de stora
kistor, och på hvardera satt en svart hund. Men så snart Melusina
närmade sig, hoppade hundarne lydigt ned, och Melusina öppnade kistorna
med nycklar, som hon bar i en stor knippa. Der voro sex sådana
kistor, allesamman fulla af penningar, dem Melusina visade flickan,
hvarefter kistorna åter igenlästes, och hundarne lade sig å nyo deruppå, för
att vakta dem. Melusina och flickan gingo nu tillbaka till De tolf
stenarne, och så snart de voro utkomna ur berget, slöt sig detta genast
åter. Nu sade Melusina till flickan, att när denna blefve aderton år
gammal, skulle hon kunna förlossa henne, och skulle till belöning erhålla
alla de penningar hon nyss sett. Melusina hade länge väntat hennes
ankomst; ty på det ställe, der de nu befunno sig, måste först en dubbel
Sv. Folkbücker.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
